Marianne Gråik, 54 år från Jijnjevaerie i Jämtland. Bostadorter för mej är Låabpeken, Vinklumpen och Hammerdal. Jag bor i området där renen är. Jag är utbildad redovisningskonsult men jobbar i renskötseln, och hjälper nära och kära med bokslut och deklaration.
Mina hjärtefrågor är allt som rör renskötseln, särskilt rovdjur, och även språk.
Jag har jobbat med rovdjursfrågor länge och kan bara konstatera att det går runt-runt.
Det viktigaste nu är att renens rätt till liv måste förstärkas i svensk lag. Styrdokumenten i rovdjursförvaltningen är för vaga och ger olika utslag beroende på vilken handläggare som ska besluta inom förvaltningen. Det här är frågor som beslutas i andra organ än Sametinget, men jag anser att ST måste vara en stark part för renen.
I klimatfrågor har inte heller Sametinget egenmakt ens för vårt området(vilket också är fel), men här är det viktigt att ST dels får medel för det kostnader som uppstår med anledning av ett förändrat klimat och dels att Sametinget är en stark part när Sverige ska klimat anpass. Många av de förslag miljörörelsen vill genomföra i sin klimatanpassning berör renbetesmarker. Men där är det nog nu! Sverige, storföretagen och skogsbolagen har byggt sin rikedom på betesmarkerna och flyttlederna, vi är inte skyldig att bidra till landets ansvar för ett bättre klimat. Tvärtom vi behöver restaurera flyttleder och återta betesmarker.
Jag har burit sorgen över ett förlorat språk i hjärtat och vet vad det innebär, därför är det viktigt för mej att språkfrågan alltid är aktuell, hur kan vi förbättra och utveckla undervisningen, hur ska vuxna få möjlighet ta tillbaka sitt hjärtespråk. Vilka erbjudanden behöver vi skapa för att förenkla språkinlärning. Men vi behöver också skapa språkarenor, där vi får använda språket. Sametinget måste också strida för språkets status i landet Sverige.
Jag är med i Samelandspartiet av gammal hävd (Ha,ha) Nej Skämt åsido, här finns de som tänker på renen först så som jag gör, och människor som jag tror på och litar på.
Men egentligen är jag beredd att ifrågasätta om vi ska ha ett partisystem i Sametinget. Kanske det finns ett annat sätt för oss samer att tillsammans jobba för samiska frågor i Saebpmie, som är bättre?