I Girjasmålet utpekade JK ombud att universiteten och forskarvärlden i Sverige i generella termer var allt för samevänlig, eller “lappvänner”om man nu skulle använda JK retorik i Girjasmåplet ” och därmed inte trovärdiga. Under Girjasmåler misslyckades JK inte att städsla någon forskare i Sverige som kunde verifiera JK talan. I det läget var JK tvungen att städsla en rätt så kontroversiellt forskare från Finland som i stället för att underbygga JK talan kanske rent av belastning för JK talan.
Det här med att de funnits en mycket nära kopplingen och samverkan mellan forskning, juridik och politik , vilket varit ett kraftfull instrument i utformningen av svensk samepolitik är det ingen som ifrågasätter. Vi ser samma mönster på finsk och norsk sida, vilket inte är fallet på rysk sida – där har man inte försökt att lägga ut dimridåer som strategin på svensk, finsk och norsk sida.
Mörkrets hjärta
Svensk same- och rennäringspolitiken på slutet på 1800-talet och fram till 1928 års renbeteslag som var kronan på verket, vilket legitimerades och manipuleras av auktoriteter som professor KB Viklund,som b.la städslade docenten Åke Holmbäck för en gång för alla döda och begrava lappskattelandens fastighetsrättsliga status. Holmbäck blev sedermera en uppburen professor i Juridik i Uppsala. En annan mer kontroversiellt forskar i Sverige var Rasbiologi Instituts chef Herman Lundborg som först på riktigt uppmärksammades på 2000-talet. Samiska kvarlevor, framförallt “kortskalliga” kranier blev eftertraktade objekt på en suspekt marknad, vilka nu också blivit brickor en ett etnopolitisk spel. Senare i sommar återbegravs kranier från Akamella ödekyrkogård som via Helsingfors universitet och Siida Museet i Enare, efter initiativ från Pajala församling. Bakgrunden är att 1887 plundrades 28 kranier från kyrkogården i ett rasbiologiskt syfte av viss Edvard Pfaler som förde dem till Helsingfors universitets anatomiska samlingar. Vid denna tidpunkt var samiska kvarlevor, framfört samiska “kortskallar” eftertraktade objekt och skälet till gravplundringen var komma åt samiska kranier och sannolikt kom även kranier från den invandrande finsktalande befolkningen med av bara farten.
I de s.k. Skattefjällesmålet som avgjordes i Högstadomstolen 1981 var JK ombud på den tiden mer korrekta och juridiskt stringenta och undvek att hemfalla åt “brännvinsadvokatyr” och dra in ovidkommande och icke juridiska fakta i målet.
På norsk sida hävdade de norska samhället länge, byggt på mamnkunnig professor tes att syd samerna var en invandrande befolkning från norr som tags norsk mark anspråk, vilket den norska forskningsvärden först på 2010-talet tagit avstånd från och nu också ursäktas av det offentliga Norge.
En juridisk vattendelare
Kaisa Korpijaakko-Labba disputerade 1989 en avhandling om samernas äganderätt, till mark och vatten från 1500-talet och fram till 1740 på finsk sida. Hon visar i denna att samerna i form av samebyar eller enskilda blev behandlade som ägare i Sverige (i vilket nuvarande Finland ingick) under denna period. Deras former för delande och bruk av naturresurser kan ses som ett uttryck för en rådande uppfattning om kollektiv egendomsrätt som grundval för dessa former, och det kan anses sannolikt att även individuell äganderätt fanns under denna tidsperiod.
Avhandling om samernas äganderätt, till mark och vatten från 1500-talet och fram till 1740 skapade chockvågor i vida juridiska och politiska kretsar på finsk sida. På svensk sida var i stort bara en enda juridisk auktoritet som kunde ta del av avhandlingen eftersom personen i fråga kunde finska. Personen i fråga var professor Bertil Bengtsson som bland annat var referent i de s.k. Skattefjällmålet som avgjordes i Högsta domstolen 1981.
Efter publiceringen av hennes avhandlingen 1989 uppdrog den finska staten till ett flertal forskningsinstitutioner och universitet och anslog rikligt med forsknings medel för att så att säga punktera och neutralisera Korpijakkos slutsatser i avhandlingen, dock utan att lyckas. Alla dessa publikationer är utgivna på finska och därmed har dess ej kunnat värderas i ett bredare vetenskapligt sammanhang. Hade man lyckats att motbevisa hennes slutsatser hade dessa givetvis blivit översatt till svenska.
I Girjasmålet berörde varken JK ombud eller den städslade forskaren Korpijaakos avhandling.
JK nya strategi – etnopolitk
När väl Girjasdomen hade sjunkit in efter domen 2021 stämd Talma sameby den svenska staten om bättre rätt till jakt och fiske, inklusive älgjakt. Mot bakgrund av de mesta var uttömt i juridiska termer så har JK i Talmamålet med än större emfas dragit fram ett etnopolitiskt argument, där man hävdar att den finsktalande befolkningen också fiskat och jagat i delar Talma sameby. För att kunna vidimera detts och städslade JK ett antal relativt namnkunniga forska på Luleå Universitet för ändamålet. Personerna i fråga är forskaren Judit Malmgren, professor Dag Avango, professor emeritus Lars Elenius och Curt Persson.
– Vi tar inte ställning i rättsfallen eller står på den ena eller andra sidan. Men, när historien ligger till grund för viktiga beslut som påverkar människor i vår samtid, då är det viktigt att det finns ett bra kunskapsunderlag, säger Dag Avango, i en artikel i Svensk jakt.
Spekulation
Det är LTU-forskaren Judit Malmgren som är huvudförfattare till rapporten Historievetenskaplig rapport om området som idag utgörs av Talma samebys bosättnings- och markanvändningshistoria”, där det framgår att andra befolkningsgrupper i betydande grad verkat i samma område som Talma sameby. Därför, menar JK/staten , kan inte Talma sameby ha upparbetat en ensamrätt genom så kallad urminnes hävd. Även om rapporten är på närmare 200 sidor är de stort sett inget nytt som framkommer som rör rättspraxis eller annat av juridisk relevans, men är för övrigt en gedigen exposé över området historia, men där där saknas ett rättshistoriskt perspektiv och framförallt något nytt som kan kullkasta Kajsa Korpijaako slutsatser.
Har etnopolitik en juridisk relevans i detta sammanhang?
Att det funnits allahanda relationer, samverkan och konflikter upp i norr i samband med en finska, norska, ryska och svensk kolonisationen är och för sig inte märkligt och de finns kanske faktiska skäl att klarlägga och beforska dessa. Frågan är dock vilken juridisk relevans detta har i denna process. Forskarna i fråga är alla välmeriterade inom sitt sakområde, men ingen är rättshistoriker. Nu råkar Talma samebyns område angränsa till det området som berörs i Kajsa Korpijakkos avhandling, vars slutsatser avhandling genom åren stärkts med både ny forskning och rättspraxis
JK har inget annat alternativ
I Talma målet verkar JK insett att det inte finns något annat alternativ än att försöka så ett tvivel om att samebyn genom århundradena inte alltid jagat och fiskat ensamma i dessa marker utan tålt ett intrång från andra, tex den invandrande finsktalande befolkning jakt och fiske. Frågan om detta etnopolitiska färgade tvivel är tillräckligt för att domstolen ska avvisa Talma samebys talan.
Halmstrået all letat efter
JK initiativ blanda in etnopolitik i målet verkar ha fått i stor respons i bl.a. kretsarna kring i renmarksutredningen. JK initiativ att dra in en etnopolitisk dimension i Talma processen kommer bli ett ytterliga trätofråga i utredningen och vilket verkar var JK, mfl. sista halmstrå. JK drag att dra in etnopolitik i sammanhanget har skapat än mer trubbel för rennärkskommittén ordförande Runesson när sakkunniga vill bjuda in det aktuella forskarna till kommittén för att redovisa sina rön. Det verkar dessvärre vara så att JK upplägg med de städslade forskarnas utsagor fått riksdagspolitikerna mfl intressenter i utredningen att vakna till och yrka att dra in hela Talma processen utredningen. Skulle nu riksdagspolitikerna köra över ordförande Runesson och tvinga honom att bjuda in forskarna för presentera sina rön måste man konsekvensens namn också bjuda in Talmas ombud för delge samebyn syn i målet. En intressant fråga är hur JK ställer sig till detta och låter sina handgångna forskare att redovisa sina lite hårt dragna konklusioner där som det verkar förbigått källor som talat i motsatt rättning, men har man fått betalt att säga B får man snällt nog acceptera att ens antyda A.
Hela upplägget verkar vara enda parodi. Vart är det svenska utredningsväsendet på väg och är detta verkligen värdigt en rättsstat som Sverige om Ju mer man letar efter ett möjligt och andra omöjliga halmstråen desto mer närmare sig kungadömet Sverige det man brukar kallas för en “bananrepublik” och där rättsväsendet korrumperas och till sist blir så kallade ”kangaroo courts”, vilket är uttryck myntat under den brittiska koloniala eran av kritiker som kritiserade brittisk kolonialismen framfart och synnerhet de koloniala rättsväsendet och rättskipningen.