Renen är ett djur som genom årtusenden nischats till att beta mark- och hänglavar på vintern, och har alltid återvänt till sina skogar för att söka föda och skydd under vinter. Skogarna förr var äldre och glesa, rika på båda formerna av lavar. Allt eftersom skogsbruket med trakthyggesbruket som tillämpad metod avverkat skogsområde efter skogsområde så har mark-och hänglavskogarna renarna behöver för att överleva minskat drastiskt. Studier visar att sedan 1950-talet har andelen marker rika på marklav minskat med 70%.
Skogsbruket är den aktör som enskilt har den största påverkan på mark-och hänglavar och därmed också renarnas möjlighet till bete och renskötseln. Skogsbruk bedrivs i hela renskötselområdet där det finns skogsmark. Skogsbrukets negativa påverkan på renskötseln tar sig i uttryck på flertalet allvarliga sätt.
När skogsbruk bedrivs så minskar och försvinner mark- och hänglaven, renbetesmarkerna fragmenteras och således behöver renarna mer betesmarker för att överleva. Det finns inte längre flyttleder som är funktionella med tillhörande rastbeten. Det skogsbruk som bedrivs idag måste anpassas till renarnas behov och renskötselns förutsättningar.
För att renskötsel ska kunna bedrivas överhuvudtaget så måste mark- och hänglavsskogar finnas, renskötseln behöver sammanhängande betesområden och renarna ska kunna finna mat på egen hand, och flyttas efter sina traditionella flyttleder i enlighet med hur den samiska renskötseln bedriva.
Undertecknade ledamöter yrkar
– Att Sametinget arbetar för att förändra skogsvårdslagen
– Att Sametinget snarast inrättar en skogsstrategi
– Att Sametinget arbetar för att skogsbruket ska tillämpa hyggesfria metoder och renskötsel anpassa
Motionär: Anja Fjellgren Walkeapää