Samers rättigheter har blivit hörsammande i en rad lagar de senaste decennierna. Ändå händer väldigt lite praktiskt för kulturens rättighetsbärare.
Lagen om Nationella minoriteter (2010) stadgar äldres rätt till språk och kultur hela eller till väsentlig del inom äldreomsorgen. Skollagen stadgar samma rättighet för barn i förskola. Ändå idag år 2024 måste föräldrar själva kämpa för några få timmars språkstöd i förskolan. Det finns många som vittnar om hur kommuner avstått att anställa personal delar av året och/eller erbjudit orimliga anställningsförhållanden som resulterat i få eller inga sökande. Kommuner har inte heller kartlagt språk och kulturkompetens bland befintlig personal, i syfte att kunna erbjuda tjänster på samiska. Det finns exempel där endast en omorganisering inom ett boende skulle kunna sammanföra samiska brukare och samisk personal men där inga styrdokument leder till att ett sådant initiativ.
Personal-och lärarbrist anges ofta som orsak till uteblivna erbjudande i samiska språk och kultur i förskola, omsorg och skola.
Sammantaget ger detta en bild av att flera samiska förvaltningskommuner genom sin passivitet systematiskt underlåter att utföra det lagen föreskriver, alltså språk och kultur till minst övervägande del på minoritetsspråket.
Det är därför dags att ta nästa steg och skapa incitament för huvudmän att vilja följa lagen.
Sámiid Riikkabellodat yrkar att:
- -att Sametinget ska utreda möjligheter att få besluta om sanktioner till kommuner i Samiskt förvaltningsområde då de inte följer lagen och erbjuder språk och kultur helt eller till övervägande del till i förskola och äldreomsorgen