Skogsbruket är den aktör som enskilt har den största påverkan på mark-och hänglavar och därmed också renarnas möjlighet till bete och renskötseln. Skogsbruk bedrivs i hela renskötselområdet där det finns skogsmark. Skogsbrukets negativa påverkan på renskötseln tar sig i uttryck på flertalet allvarliga sätt. Skogarna förr var äldre och glesa, rika på båda formerna av lavar. Allt eftersom skogsbruket med trakthyggesbruket som tillämpad metod avverkat skogsområde efter skogsområde så har mark-och hänglavskogarna renarna behöver för att överleva minskat drastiskt. Studier visar att sedan 1950-talet har andelen marker rika på marklav minskat med 70%.
När skogsbruk bedrivs så minskar och försvinner mark- och hänglaven, renbetesmarkerna fragmenteras och således behöver renarna mer betesmarker för att överleva. Det finns inte längre flyttleder som är funktionella med tillhörande rastbeten. Det skogsbruk som bedrivs idag måste anpassas till renarnas behov och renskötselns förutsättningar.
För att renskötsel ska kunna bedrivas överhuvudtaget så måste mark- och hänglavsskogar finnas, renskötseln behöver sammanhängande betesområden och renarna ska kunna finna mat på egen hand, och flyttas efter sina traditionella flyttleder i enlighet med hur den samiska renskötseln bedrivs.
De fjällnära skogarna har idag ett högre skydd än skogar nedan för den fjällnära gränsen. Om en markägare vill avverka i de fjällnära skogarna måste markägaren ansöka om avverknings tillstånd hos Skogsstyrelsen. Detta är något som Sveriges regering idag vill ändra på, att plocka bort att avverkning i de fjällnära skogarna är ett tillstånds ärende. Det hotar därmed de fjällnära skogarna som är viktiga för både renskötseln och den biologiska mångfalden.
Undertecknade ledamöter yrkar
– Att Sametinget arbetar för att stärka skyddet för den fjällnära skogen
– Att Sametinget verkar aktivt för att skyddet för fjällnärs skogar ska bestå eller öka
– Att Sametinget verkar för att vid skydd av fjällnära skog får inte statligt ägd mark bytas