Jag heter Tomas Marsja är 58 år och bor tillsammans med min sambo Linda i Kiruna.
Vi har precis hämtat hem en hundvalp, en bordercollieblandis som ännu är namnlös.
Jag har 2 barn och fyra barnbarn bosatta i Skaulo respektive Gitton. Min mor bor och lever i Skaulo.
Jag är renskötare, egen företagare och ordförande i Girjas sameby.
Ända sen tidig ålder har jag varit på sommarkalvmärkningar med min Addja, kusin och övrig släkt. Det var den bästa tiden på året, man levde med dom äldre och fick lära sig grunderna av dom. Det är värdefulla minnen, guldkorn att se tillbaks på lite då och då. Minns hur jag vid 11 års ålder tjatade att få följa med och samla ren till kalvmärkningen men Nikke sa nej, men Tomas, när du fyller 13 år, då skal du få följa med mig. Och som jag väntade de åren. När jag sedan fyllt 13 år och det blev midsommartid så gick jag till Nikkes kåta och sa – nu är jag 13 år, när skall vi gå och hämta renarna?
Sara, hans fru sa – nu Nikke måste du lära Tomas och låta han följa med till renskogen.
Då sa Nikke – när vi kommer tillbaka från Lihtti i slutet på Juli då ska du få följa med, men till
dess måste du träna så du orkar att gå, och när du tränar inför din första samling så skall du
leta horn, det är det bästa träningen man kan få. Och självklart så letade jag horn.
Sen kom den dagen ”D”, vilken upplevelse och känsla när vi kom till gärdet med renhjorden,
jag var stolt som bara den. Nikolaus Kemi och hans fru Sara var jättesnälla och fina människor som tyvärr inte är i livet mer. Men minnena från dem har jag kvar.
Min politiska karriär började med att Lars-Jon Allas ringde mig och frågade om jag ville ställa
upp som kandidat för Renägarförbundet till valet -97. Där kom jag med som ersättare och
det var en lärdom i politik från många sakkunniga personer i olika partier bl a Ingvar Åhren,
Bengt Sevä, Lars W Svonni och Lars-Jon Allas.
Jag vill jobba för att renen skall ha det utrymme den behöver – utan att ytterligare trängas
undan av andra intressen. Rovdjursfrågorna är många men inte olösliga, vi måste få en
hållbar lösning för detta. Rätten till självbestämmande i rennäringsfrågor är ett måste för
näringens överlevnad. Det är renskötarna som innehar professionen och kunskapen – inte
staten. Därför skall också de besluten tas av oss.
Andra viktiga frågor är vår kultur och rätten till vårt språk, från det lilla barnet till ålderns
höst.
Som slutord vill jag säga:
Det är extra viktigt att rösta nu, vi behöver rösta – av kärlek till renen.
Rösta så att vi kan verka i Sametinget med mandat att ta beslut för renskötseln.
Rösta så att vi inte står utan inflytande över vår näring.
Rösta för att bevara renskötseln till kommande generationer.
Kom ihåg att rösta till Sametinget 18 Maj 2025.
Snabba frågor med Tomas:
Varför vill du vara politiker?
– Vill och vågar ta ansvar för vår framtid.
Vad fick dig att börja med politiken ?
– att höra från renskötare att Sametinget inte är lönt att ha. Med det försöka bevisa motsatsen att det är Sametinget vi måste förhålla oss till å då måste vi göra det vi kan för att förbättra för våra renar och äldre.
Största rädsla ?
– att få en trästicka långt in under nageln
Favorit färg ?
– Blå
Hjärtefråga ?
– alla frågor som rör renen, språk , mark/vatten och äldreomsorg.
Favoritmat ?
– renrygg kok med palt
Vem får dig mest sur när du sitter på möte ?
– stelbenta statliga myndigheter som behandlar oss renskötare som mindre vetande
Bästa årstiden ? – hösten
Favoritplats ?
– bakom renrumpor
Sportintresse ? – ishockey och fotboll
Dröm ?
– En motion jag skrev och alla partier godkände som blir verklighet gentemot EU och Svenska Staten är: – att ordet ”bidrag” aldrig finns med i penningfrågor då det gäller ALLA samiska instanser. Det är ersättningar för allt staten gjort och tagit från den samiska världen. Är så less och höra på dessa kråkor som gnäller att vi är bidragstagare, nä, det är ersättningar det borde heta hädanefter och vi skall ersättas fullt ut.