Med upplösningen av renmarkskommittén riskerar samebyarna att återigen tvingas in i en ny våg av rättsprocesser för att få sina rättigheter erkända. Lagstiftaren abdikerar sitt ansvar att säkerställa att Girjasdomen efterlevs och att samebyarnas rättigheter stärks i linje med internationella åtaganden. I en rättsstat som Sverige ska det inte vara möjligt att ignorera sina skyldigheter att skydda grundläggande mänskliga rättigheter. Det är orimligt att urfolks rättigheter ska förbli beroende av kostsamma domstolsförfaranden i stället för tydlig och rättvis lagstiftning.
Förklaring:
Rättsliga garantier: Det handlar om att skapa eller stärka lagar och regler för att säkerställa att samiska rättigheter skyddas och efterlevs i praktiken, inte bara finns på papper.
Markrättigheter: Det innebär att samer ska ha rätt att bruka och skydda sina traditionella marker och vatten utan att ständigt behöva försvara dessa rättigheter i domstol. Det inkluderar skydd mot intrång från exempelvis gruvdrift, vindkraft eller annan exploatering som hotar samiska livsmiljöer.
Rätten till kultur: Detta syftar på att garantera att samer har möjlighet att bevara och utöva sin kultur, inklusive renskötsel, språk, traditioner och andra viktiga aspekter av deras identitet. (Art 27 i FNs konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter)
FPIC som standard: FPIC står för ”Free, Prior and Informed Consent” (fritt, informerat och förhands samtycke). Detta innebär att samiska rättighetsinnehavare ska ges möjlighet att ge eller neka sitt samtycke till projekt eller beslut som påverkar dem, innan dessa genomförs, och efter att de fått tillräcklig information. FPIC är en central princip i internationella urfolksrättigheter.
Sammantaget betyder detta att samiska rättigheter inte bara ska erkännas, utan att det ska finnas starka lagliga mekanismer som säkerställer att dessa rättigheter respekteras och skyddas i praktiken, med särskild hänsyn till mark, kultur och självbestämmande.