Marianne Gråik 58 år och verksam inom renskötseln hela mitt liv. Livet började längs
Vindelälven i Rans sameby. Kan inte minnas annat än att livet handlade om renskötsel och
samepolitik i uppväxten, bredvid det praktiska. Det jag tyckte var tråkigt då håller jag på med
nu och tycker om det, både bärplockning, fiske och politik.
Som ung vuxen gjorde jag en kärleksinvandring till den jämtländska tjocka granskogen, till
Jijnjevaerie, -här skulle jag aldrig trivas, det är för tät skog sa min tjidtjh-aahka Magda, när
hon hälsade på i början av 90-talet. Då fanns skogen kvar, sen dess har det gått fort.
Idag lever vi i en värld där de flesta kontinuitetsskogar är förvandlade till plantage och
kalhyggen, flyttleden har inga övernattningsbetesland längre och laven har minskat drastiskt.
Hundratals vindkraftverk tronar i kulturlandskapet som omvandlats till industriområde för grön
energi och ett myller av rovdjur som gör att situationen för renskötseln kan verka dyster, då
är det kärleken till renen som är motivationen till att vilja förändra.
När jag är ute i markerna och tillsammans med renarna och familjen så kommer lusten, orken och framtidstron, den växer fram som en tyfon i själen. Klart att det ska gå skydda det här, jag vet ju att våra
rättigheter finns där i marken, de kan aldrig tas ifrån oss!
Våra rättigheter är starka, de finns där och hur mycket de som har ekonomiska intressen än
tittar bort så kan rättigheterna aldrig försvinna! Vi har sett hur regeringar duckat de samiska
frågorna i alla tider, men det blir svårare och svårare och någon gång blir de tvungna att ta i
”samefrågan” fullt ut och skapa rättvisa. Det är jag övertygad om.
Det ryms många detaljfrågor inom kampen för markerna och rättigheterna, de är också
viktiga att driva för att underlätta vardagen för dem som kämpar under tiden fram till den
stora förändringen. Jag tänker på ekonomin för de som lever och verkar just nu, att få
vardagen att fungera för de små företagen och organisationerna.
För småföretag generellt och renskötare i synnerhet är just ekonomi en extra stor utmaning, och där finns flera delmål på vägen att sikta på.
En inkomstgaranti för renskötselföretagare är en sådan viktig sak för mej att driva, jag tror att
EUs inkomstgaranti för livsmedelsproducenter i primärledet är en sån fråga som skulle gå att
få framgång med.
För organisationerna är den ekonomiska tryggheten viktig, för både de anställda och
verksamheten. Det är ju där en stor del av vårt samiska samhällsbygge blir verkstad, de
skapar mötesplatser, språkarenor som resulterar i gemenskap. Jag har själv återtagit mitt
samiska språk som vuxen och vet hur viktigt föreningslivet är, och att de
utbildningsmöjligheter som finns fungerar in i livspusslet.
Jag tror på ett starkt samhällsbygge i Sápmi och jag tror på gemenskapen som kraft!