Jag heter Nils Håkan Enoksson och är född 1962. Jag är renskötare i Laevas sameby och driver ett samiskt turistföretag sedan 2003.
I samiska sammanhang vill man gärna veta vilken släkt man tillhör. Jag kan börja med min farfars far som hette Enok Johan Nilsson. Han var ordningsman i Vapsten och var med och startade det lapska centralförbundet tillsammans med bland andra Elsa Laula. Han var den första ordföranden för Tärnaby sameförening. Han var också med på landsmötet i Trondheim den 6 februari 1917. De lär ha åkt skidor från Tärnaby till Östersund för att ta tåget till Trondheim. Min farfar hette Johan Andreas Enoksson, också han renskötare och ordningsman, även kassör, i Vapsten. Han började misströsta angående renskötseln, som så många andra i det området. Kolonisationen ökade och det var stora intrång med nybyggen ända uppe i sommarbeteslanden. Renskötare fick böta för att deras renar förstörde nybyggarnas höhässjor. När renarna var på norsk sida fick renskötarna också kraftiga böter.
Min farmors morfar hette Nils Andersson Vinka. Han var den största renägaren på sin tid. När han flyttade med renarna var det som en stor granskog var i rörelse har jag hört. En del trodde att han hade mer än 4000 renar. Han blev med tiden även den största ko-ägaren i socknen. Han köpte upp nybyggares hemman när de hade det svårt och lät dem bo kvar. När de fick det bättre ställt fick de köpa tillbaka hemmanen till samma pris som han köpt dem för. Han lånade även ut pengar till Tärnaby kommun, han var som en vandrande bank. Han dog 1924, 98 år gammal.
Hos Enokssons i Björkvattnet var aldrig nordsamerna som kom flyttandes till Vapsten ett bekymmer. En av nordsamerna sa att de kände sig som hemma när de bodde hos mina farbröder och min faster. Jag har själv varit med och hjälpt dem på kalvmärkning. Idag när jag tänker på Vapsten känns det sorgligt med alla stridigheter runt renskötsel, jakt och fiske. Jag menar att bitterhet och hat inte är en bra drivkraft, det leder inte till något gott och gynnar inte det samiska folket i det långa loppet.
På mammas sida är jag en Svonni ifrån Laevas sameby. Min morfar hette Petter Eriksson Svonni och var bland annat en duktig slöjdare. Hans söner fortsatte på den banan och Olav Svonni blev så småningom en av Sveriges skickligaste sameslöjdare. Min mor var Elisabeth Svonni Enoksson, också hon en duktig slöjdare, men tyvärr dog hon alltför tidigt i cancer. Som ung började jag hjälpa en av mina morbröder i renskötseln. På 90-talet fick jag själv ett renmärke. Efter ett antal år blev jag så kallad ”husbonde” och bedriver nu min renskötsel där. Renarna betyder väldigt mycket för mig och i mitt turistföretag sprider jag kunskap om samisk renskötsel, kultur och historia och får träffa folk från hela världen.
Vad har jag då för erfarenheter av föreningsliv och politiskt arbete? Jag var med i starten av det samiska partiet Sámilistu /Samelistan i Kiruna kommun och vi fick två mandat i kommunfullmäktige i valet 2006. På kafferasterna under fullmäktigemöten fick man höra mycket ”skit” om samer och renskötare. Det var provocerande för vissa att samerna kommit in i kommunfullmäktige och vi fick många tillfällen att bemöta fördomar och skapa nya relationer. Numera är det mer etablerat att samer också kan ta ansvar och bidra i kommunpolitiken. Jag har också varit ordförande i Kiruna sameförening, ledamot i Sami Duodji och ledamot i Samernas utbildningscentrum. Förutom detta har jag initierat och jobbat med ett pilotprojekt för mobiltäckning i fjällmiljö. Idag kan man ringa med Telias SIM-kort från Alesjaure och längs med delar av Kungsleden. Det är bra för säkerheten, både för oss renskötare och turister.
Nu är jag redo att satsa på Sametinget och bidrar gärna med mina erfarenheter. Jag kan inte allt och har inte alla lösningar men jag är villig att dra mitt strå till stacken om jag blir invald som ledamot.
Rösta på Samelandspartiet – Ett parti för alla samer!