Partiordförande Marianne Gråiks inlägg under den Allmänpolitiska debatten i Sjädtavaellie.
Ussjedidie guktie lavdegegåete tjoedjaminie elmiesne, deakegh mah nännoeslakan sinsietnan steerieh
Tänk på hur stabil en lavdegegåetie kan vara, hur stadigt den står i vinden, hur deahkegh tryggt vilar och stötar upp varandra?
Sámij Rijhkekrirrie vill bygga ett starkt samiskt samhälle där gemenskap råder. I ett sådant samhälle behövs alla , för att inte vår gåetie ska rasa. Sametinget kan ses som loavdagan, duken som omfamnar stängerna men också syns utåt mot allmänheten.
En viktig deakgege är det samiska språket. Vårt hjärtas språk, som är så viktigt för identiteten och har hälsoskyddande effekt.
För ett par veckor sedan kom ett reportage om att antalet barn som läser samiska minskar – det är alarmerande. Orsaken anses vara brist på lärare och att modersmål ligger utanför kursplanen och skoldagen.
I generationer har vi sett hur bristfällig undervisningen är – för få samiskatimmar, deltidsanställda lärare, osammanhängande schema osv. Det gynnar inte våra språkbärare. Kommunerna och staten tar inte sitt ansvar.
Vi vill utreda möjligheten att Sametinget får besluta om sanktionsavgifter för kommuner som systematiskt underlåter att ordna god undervisningssituation för både lärare, förskolebarn och elever.
Sanktioner ska även gälla när kommuner bryter mot minoritetslagen i äldreomsorgen, där våra äldre ska få leva tryggt i en samisk miljö, inte bara språkligt.
Det ska helt enkelt bli billigare att göra rätt än fel.
Samiska är ett av kriterierna för att bli upptagen i röstlängden och därför är språkarbetet avgörande för oss som folk och ett fungerande Sameting i framtiden. Det behövs många insatser på ett brett plan i samhället, så att vi kan se en framtid där alla unga och vuxna kryssar:
– Jag är same
– Jag har samiska som språk i hemmet
när de anmäler sig till Sametingets röstlängd.
En deagkege vi måste stärka är den samiska kultur- och näringssektorn, som är gravt underfinansierad. Våra organisationer, institutioner, föreningar och samebyar skapar ett levande samhälle och trygga platser för oss samer. Verksamhetsstödet måste öka så att samiska arbetsplatser och mötesplatser blir fler och stabilare, och våra barn och ungdomar kan känna stolthet och trygghet – trots hot, hat och rasism.
Vi ser det samiska samhället som en helhet och den låavdege vi vill bo i.
För alla samer, oavsett vad vi arbetar med, lever eller bor, så är renen den som bär kulturens överlevnad, det är elden i vår gåetie som vi alla samer bär ansvaret för att hålla vid liv och som varje kåtastång och duken ska skydda.
Samebyarnas förtroende för Sametinget är nu obefintligt efter bland annat styrelsens svek kring medlemskap och intern organisation. Sámiid Riikkabellodat vill återupprätta förtroendet genom en lyssnande dialog och vara en megafon för dem som kämpar för renens överlevnad.
För rennäringen vill vi göra så mycket, vi kommer att kämpa för renens rätt till liv. Många frågor har varit pågående länge, utan att det hänt nåt. Vi behöver lyfta frågor till EU och vara en del av EU-systemet. Vi vill omfattas och påverka regleringarna som styr bland annat rovdjursbestånden och livsmedelsproduktionen. Det är sånt som politiker i Sametinget SKA göra.
På fem minuter hinner vi inte bygga hela låavdege eller nämna alla deakegh som behövs. Många starka stänger ska till, vi kommer att arbeta för alla så att de bildar ett samiskt samhälle, där vi tillsammans står starka i gemenskap och trygghet. Varje del är viktig, varje insats behövs, och genom att stötta varandra kan vi resa en lávvu där alla samer, oavsett bakgrund och del i vårt samhälle, får plats i gemenskapen och får ta del av värmen.