Den svenska skogspolitikens paroll och grundfundament är ”Frihet under ansvar”. I korthet så innebär det att du är fri att bruka, eller inte bruka din skog på det sättet du själv önskar. Så länge du håller dig ovanför svenska skogsvårdslagens låga krav.
En annat vanligt förekommande term inom skogssektorn är ”sektorsansvaret”. Det innebär att skogsbruket i sitt utövande ska ligga en nivå över skogsvårdens krav, alltså göra mer, anstränga sig mer, än vad lagen kräver. Ett sätt att leva upp till och upprätthålla sektorsansvaret har varit att vara FSC certifierad, då FSC standarden ställer betydligt högre krav på skogsbrukets alla värden än vad den svenska lagstiftningen gör.
FSC är en global certifiering som ställer krav på de som är certifierade, och garanterar att skogliga produkter är hållbara. Dessa globala krav har nationella anpassningar. För att få kalla sina produkter FSC certifierade måste man följa kraven i standarden. Som att respektera urfolksrättigheter eller inte skogar med höga naturvärden.
SCA, som är Europas största privata markägare, har olika motiv till varför man nu väljer att lämna FSC certifieringen, som DN rapporterade om i torsdags. SCA menar att bolaget står inför ”betydande utmaningar” som grundar sig bland annat i att SCA inte kan upprätthålla den önskvärda avverkningstrakten, på grund av bland annat den respekt de måste visa samebyar, eller ta hänsyn till naturvärden och biologisk mångfald. En annan åtgärd som vi killgissar oss till är att SCA inte heller får plantera så mycket av de invassiva trädslaget contor som de önskar och vill.
Att SCA´s väljer att lämna FSC standarden syftar därigenom endast till att de nu kommer få större möjligheter att hålla en högre avverkningstrakt och plantera mer contorta. Det öppnar alltså upp för att bolaget inte längre behöver respektera och ta hänsyn till vare sig renarnas behov av sammanhängande betesområden eller skyddsvärda arter och naturtyper. Frågan är hur det blir med andra värden så som hänsyn till tätortsnära skogar eller arbetares rättigheter för de regleras inte på samma sätt i den svenska skogsvårdslagen som det görs i FSC standarden.
För FSC certifieringen avspeglar omvärldens krav på vad ett hållbart skogsbruk är, och pekar ut områden av betydelse, vad en omvärld väljer att se som hållbart. Att SCA inte accepterar det utan väljer att lämna standarden och kör på ”business as usual”, speglar de normer och värderingar skogsbrukslandet Sverige har. Genom att lämna FSC kan SCA falla tillbaka på ”Frihet under ansvar”, att man som markägare har rätt att göra vad man vill med sin skog och inget ska stå i vägen för avverkningar, lite hårddraget men exakt så.
Att SCA väljer att lämna standarden visar hur lite andra värden, såsom renskötsel, naturvård och sociala värden, betyder för bolaget. Skogsproduktion är tyngst, punkt. Det ger också en fingervisning i hur ovillig bolaget är att ändra sin verksamhet så att den matchar samtiden bolaget verkar i. Slutligen avslöjar detta också vilka minimala restriktioner det finns i Sverige rörande skogsbruk. SCA lämnar FSC standarden så att SCA kan fortsätta att upprätthålla en orimligt hög avverkningstrakt och sätta skogsproduktion först.
Något att framtidsspana kring är vad som hade skett inom skogssverige, med de miljö- och skogspolitiska mål, om fler skogsbolag väljer att lämna FSC standarden? Jag räknar kallt med att SCA kommer gå lika bananas i sina skogar som en sockerstinn sjuåring gör på ett kalas, och när fler skogsbolag inte får ut nog med råvara ur sina skogar på grund av begränsningar i en frivillig standard kommer de mest troligt följa SCA:s exempel. Jag vill gärna tro bättre, men erfarenheten om skogsbolagen säger annat.
Det blir svart på vitt att den svenska lagstiftningen och skogspolitiken som skapades på 80-talet behöver bakas om. Skogspolitiken behöver matcha sin nutid och framtid bättre, med de mål och verktyg som gör att andra värden än skogsproduktion främjas, utan att ta brukandet ifrån skogsägaren. Kanske även skilja stora markägare från mindre. Det ena utesluter inte det andra. Problemet är att den lagstiftning vi har idag sätter väldigt låga krav, vilket öppnar upp för ett ohållbart skogsbruk, som ensidigt ser till skogsproduktion. Vilket avspeglas i att SCA väljer att lämna FSC standarden.
Att skogsbruket åtnjuter en närmast orubblig särställning är inte längre hållbart och det synsättet måste ändras. Den som vill se bevisen behöver bara gå ut i skogen och betrakta den biologiska utarmningen som skett under skogsbrukets nuvarande regim. Jag är övertygad om att alla är medveten om konsekvenserna.
Sámiid Riikkabellodat vill verka för följande konkreta åtgärder för att säkra ett hållbart skogsbruk:
- Att Sametinget arbetar för att förändra skogsvårdslagen
- Att Sametinget snarast inrättar en skogsstrategi
- Att Sametinget arbetar för att skogsbruket ska tillämpa hyggesfria metoder och renskötsel anpassa
/Anja Fjellgren Walkeapää