Inför Sametingsvalet den 18 maj: Vill du ha mer passivitet – eller ett Sameting som faktiskt gör sitt jobb?
Den 18 maj är det val till Sametinget. Då avgör du vilken riktning det samiska folket ska ta. Ska vi fortsätta med ett styre som sviker, förhalar och förlorar möjligheter – eller är det dags att byta kurs?
Jakt- och Fiskesamerna har haft makten i Sametingets styrelse hela mandatperioden. Men vad har de egentligen gjort? Vad har de åstadkommit – och till vilket pris?
1.Man svek inte bara samebyarna
Regeringsuppdraget från 2021 var tydligt: Sametinget skulle i nära dialog med samebyarna ta fram ett förslag om hur deras interna organisation, beslutsfattande och medlemskapsregler kunde förändras. Det var uttryckligen ett villkor att det stora flertalet av samebyarna skulle kunna ställa sig bakom förslaget.
Trots detta valde Sametingets styrelse, under ledning av Jakt- och Fiskesamerna, att ignorera samebyarnas gemensamma förslag. I stället skickade styrelsen in ett eget yttrande till regeringen – ett yttrande som inte var förankrat hos samebyarna, och som gick i direkt strid med deras vilja.
Detta är inte bara ett brott mot regeringens uppdragsbeskrivning – det är ett djupt svek mot det samiska självbestämmandet. När samebyarna ges möjlighet att formulera sina egna behov, och Sametingets styrelse därefter kör över dem, förlorar Sametinget sin roll som företrädare för det samiska folket. Alla samer står som förlorare efter ett sådant agerande.
2. Omställningsstöd utan ansvar – när styrelsen prioriterar sig själva framför det samiska folkets demokrati
Debatten har ofta reducerats till att handla om arvoden. Men vår kritik handlar inte om vad enskilda personer tjänar – utan om vad som blivit lidande. Under denna mandatperiod har Sametingets politiska verksamhet urholkats, samtidigt som styrelsen föreslagit ökade förmåner till sig själva.
Mot slutet av mandatperioden lade Jakt- och Fiskesamerna fram ett förslag om omställningsstöd och politikerpensioner. Detta trots att inte en krona har äskats i budgetunderlagen till regeringen för att finansiera ett sådant system. Inga beräkningar. Inga konsekvensanalyser. Bara ett ogenomtänkt förslag, som riskerat att slå direkt mot övrig politisk verksamhet.
Faktum är att styrelsens arvoden och pensionsavsättningar nu utgör nästan en tredjedel av budgeten till Sametingets folkvalda del. Samtidigt har budgeten till nämnderna sänkts, vilket lett till att majoriteten av möten måste hållas digitalt – med försämrad kvalitet som följd. Samtidigt har man lagt till ytterligare en arvoderad post i form av en politisk sakkunnig (387 000 kr/år).
Sedan 2018 har det inkomstbasbelopp som arvoderingssystemet bygger på ökat med 29 %, medan anslagen till det folkvalda arbetet legat stilla. Resultatet? En budget som inte räcker till kärnverksamheten – men som används för att upprätthålla förmåner för dem som redan sitter vid makten.
Vi i Samelandspartiet menar att:
Styrelsen borde ha lyft denna problematik i budgetunderlagen – inte för att kräva mer för sig själva, utan för att säkerställa det demokratiska utrymmet för hela Sametingets politiska arbete.
Det borde ha genomförts en verksamhetsöversyn, där man utifrån förutsättningarna i budgeten omprövat arvodesnivåerna – för att skydda grundläggande demokratiska funktioner som möten, nämndarbete och internationellt arbete.
När man prioriterar sina egna villkor före det samiska folkets politiska handlingsutrymme – då har man tappat fokus. Sametinget är till för folket. Inte för de redan privilegierade.
3. De har abdikerat i frågor om duodji och utbildning
När frågor om duodji och utbildning lyfts, hänvisar styrelsen till att det “inte ingår inte i Sametingets uppdrag”. Ett tydligt exempel kom vid senaste plenum i Sundsvall, där Sámiid Riikkabellodat lade en motion om att Sametinget ska verka för att ett vägvisarsystem skall finnas i Sverige – ett initiativ där samiska ungdomar besöker skolor och sprider kunskap om samisk kultur och kunskap till andra ungdomar. Ett förebyggande arbete gentemot fördomar och rasism. Men Jakt- och Fiskesamerna röstade emot motionen. Bland argumenten sades: det är inte Sametingets uppdrag. Motionen avslogs i sin helhet – trots att Sametinget enligt lagen ska främja samisk samhällsutveckling.
Kulturansvarig i Sametingets styrelse har vid ett flertal tillfällen påtalat att Sametinget inte har något myndighetsansvar när det gäller duodji. De har även uttalat att Sametinget därför inte arbetar med och för duodji, med undantag att man äskar för medel i budgetunderlag till en duodjiutredning där man vill utreda möjligheterna för Sametinget att ha ett utökat myndighetsansvar för sameslöjden och möjligheterna att skapa ett sameslöjdcenter. I förordningen för Sametinget framgår tydligt att Sametinget har ansvar för samisk kultur och ska även bevaka samiska näringar.
Sametingets ledning har ett ansvar att arbeta för att främja samisk kultur och samhällsutveckling, vilket inkluderar duodji och samisk utbildning. Genom att avvisa frågor och ignorera sitt ansvar som rör dessa områden missar Sametinget en viktig möjlighet att stärka det samiska samhället.
4. De har skickat tillbaka miljoner till staten
2023 försummade rennäringsnämndens ordförande främjandeanslaget för rennäringen, vilket ledde till att hela 8,6 miljoner kronor skickades tillbaka till staten. Denna summa hade istället kunnat användas för att stötta samebyarna och förbättra förutsättningarna för rennäringen i en tid då klimatförändringar, rovdjur, och markintrång utgör stora hot mot näringen.
Över åtta miljoner kronor som kunnat göra nytta i det samiska samhället återfördes till staten.
5. När integritet bestraffas – en skandal som skakar Sametingets demokratiska trovärdighet
Under Håkan Jonssons ledning har Sametingets styrelse uppvisat ett anmärkningsvärt förakt för demokratiska processer och regelverk. Styrelsen har vid upprepade tillfällen fattat beslut i oberedda ärenden som hastigt lagts till dagordningen, utan att ta hänsyn till kansliets professionella bedömningar. När kanslichefen, i enlighet med sin roll, påpekade dessa övertramp och försökte säkerställa att beslut fattades inom lagens ramar, möttes han av motstånd. Särskilt noterbart är att kanslichefen stoppade löneutbetalningar till en politiskt sakkunnig vars tillsättning var under granskning av förvaltningsrätten. Istället för att uppskatta denna integritet och juridiska noggrannhet, valde styrelsen att inleda en process för att avskeda kanslichefen mindre än ett år efter hans rekrytering. Statens ansvarsnämnd beslutade dock att det inte fanns fog för ett sådant avsked, vilket bekräftar bilden av en styrelse som agerar godtyckligt och utan respekt för rättsliga processer. Till slut valde kanslichefen att lämna sin tjänst, vilket ytterligare destabiliserade Sametingets kansli och undergrävde förtroendet för styrelsens förmåga att följa demokratiska principer och lagar.
6. De har varit frånvarande i dialogen med regeringen
Svenska Sametinget har under 2024 haft ett statsrådsmöte. Norska Sametinget har haft 20 och finska Sametinget 10. När vi frågat vad som tagits upp, har vi bara fått muntliga redogörelser – inga dokument, inga tydliga krav, inga prioriteringar. Det är som att förvänta sig resultat utan att ens lägga fram ett konkret budskap. Det är svagt politiskt ledarskap.
7. Sabotage av chansen till stärkta samiska landrättigheter -för alla
Girjasdomen – en historisk möjlighet som förlorades i politiskt spel.
När Högsta domstolen med Girjasdomen 2020 slog fast att Girjas sameby har ensamrätt att upplåta jakt och fiske på sitt område, markerade det ett historiskt genombrott för samiska rättigheter. Det var inte bara en juridisk seger – det var en möjlighet att på allvar börja förverkliga samiskt självbestämmande över mark och vatten.
Som en direkt följd av domen tillsattes Renmarkskommittén, med syftet att se över lagstiftningen om rätten till jakt, fiske och markanvändning ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Det var en unik chans att befästa och utvidga de rättigheter som Girjasdomen gett rättsligt erkännande till.
Men istället för att använda den plattformen till att stärka samiska rättigheter – valde Håkan Jonsson, Jakt- och Fiskesamernas ordförande, att motarbeta kommitténs arbete.
Genom att hävda att förslagen riskerade att missgynna samer utanför samebyarna, bidrog han till att hela processen stannade upp – och därmed fick ingen samisk grupp någon förstärkt rätt.
Det är ett tydligt exempel på hur maktspel och politiska positioneringar har ställts framför samiska landrättigheter. I stället för att ena det samiska folket och formulera en gemensam strategi för rättighetsförstärkning, har styrelsen under Jonssons ledning splittrat debatten – och resultatet har blivit politisk passivitet och juridisk stagnation.
Girjasdomen borde ha blivit ett startskott. Renmarkskommittén borde ha varit en arena för samordnat påverkansarbete. Men istället har Sametingets styrelse – med Jakt- och Fiskesamerna i ledningen – valt att blockera, bromsa och backa.
Det är inte ledarskap. Det är ett svek.
8. Minskning av stöd till samisk idrott
De styrande partiet Jakt- och Fiskesamerna gick till val med följande löfte:
”Den samiska idrotten ska få bättre ekonomiska förutsättningar så att ungdomarna i högre grad kan utöva idrott och delta på idrottsarrangemang. Samtliga samiska idrottsorganisationer, föreningar och samebyar måste få bättre förutsättningar för att stimulera och öka utövandet av samisk idrott. Ett fast anslag ska gå till idrotten för att stödja och uppmuntra ungdomars idrottsliga engagemang.”
Trots dessa ord har verkligheten blivit den motsatta. Under deras tid vid makten har verksamhetsstödet till Samernas Idrottsförbund minskat med 75 % – från 600 000 kr år 2021 till 150 000 kr år 2024. Det är svårt att tolka det som något annat än ett svek mot både den samiska idrotten och de ungdomar man utlovade att satsa på.
9. Försummelse av Sámi Giellagáldu
Sametingets styrelse har misslyckats med att ta ett kraftfullt och avgörande ansvar för att säkra de extra medel som tillsköts Sametinget under åren 2022–2024 för att stödja Sámi Giellagáldu, det samnordiska organet för samiska språkfrågor.
Under åren 2022–2024 tilldelades Sametinget en tillfällig förstärkning för medel till Sámi Giellagáldu, men det har varit uppenbart att dessa medel inte skulle vara kvar på lång sikt. Trots att det varit känt att denna tillfälliga satsning skulle upphöra, har Sametingets styrelse inte aktivt drivit frågan om fortsatt finansiering av Giellagáldu. Detta är allvarligt, särskilt när det handlar om att bevara och stärka de samiska språken.
Resultatet av Sametingets styrelses misslyckande att aktivt arbeta för att säkra långsiktig finansiering för Sámi Giellagáldu är att medel nu har tagits från kulturanslaget för att täcka finansieringen av Giellagáldu för år 2025.
Genom att omfördela medel från kulturanslaget för att stödja Giellagáldu skapas en dominoeffekt som drabbar övriga samiska kulturprojekt. Det innebär att projektmedel för viktiga insatser inom samisk konst, hantverk, utbildning och bevarande av vårt kulturarv minskar. Dessa nedskärningar riskerar att försvaga det redan pressade stödet till samisk kultur.
Sametingets styrelses retroaktiva arbete i samband med finansieringen av Sámi Giellagáldu är ytterligare ett tecken på bristande långsiktighet och förutseende. Istället för att proaktivt driva frågor om långsiktig finansiering och säkerställa att medel för språkarbete och samisk kultur bevaras, har styrelsen nu tvingats göra efterhandsjusteringar. Det retroaktiva arbetet innebär att man inte har lyckats säkerställa nödvändiga resurser i förväg, utan har istället varit tvungna att omfördela medel från andra delar av det samiska kulturanslaget för att möta behovet för Giellagáldu 2025.
10. Tyst på världsscenen – när Sametingets röst uteblir i viktiga urfolksfrågor
En annan tydlig konsekvens av Jakt- och Fiskesamernas ledarskap är den markanta frånvaron på den internationella arenan. Sametingets närvaro på centrala globala möten har minskat drastiskt – trots att det är just där de stora besluten om klimat, biologisk mångfald och urfolksrättigheter fattas.
I Sametingets årsredovisning för 2024 nämns specifikt att man inte deltagit i tre av de viktigaste internationella forumen för urfolk:
- FN:s permanenta forum för urfolksfrågor
- FN:s toppmöte om biologisk mångfald, CBD COP 16
- Klimattoppmötet COP 29
Det här är inga småsaker. Det är just på dessa möten som samiska frågor om landrättigheter, klimatpåverkan på rennäring och urfolksperspektiv i biologisk mångfald ska lyftas. Men Sametingets styrelse har lyst med sin frånvaro.
Det är djupt problematiskt att ett samiskt parlament med uppgift att företräda urfolket Sverige i dessa sammanhang väljer bort deltagande – samtidigt som man prioriterar egna arvoden, en politisk sakkunnig och möten på hemmaplan.
Vi i Samelandspartiet menar att Sametinget ska vara en aktiv och respekterad aktör i det globala urfolksarbetet. Vår närvaro ska vara självklar – inte ifrågasatt. Vår röst ska höras – inte tystna.
11. Urholkning av urfolksrätten – ett svek i internationella sammanhang
Under mandatperioden har Håkan Jonsson i internationella sammanhang frångått den överenskommelse som råder inom urfolksvärlden. Han har börjat använda begreppet ”local communities” i samma sammanhang som ”indigenous peoples” – något som skapat stor oro.
Detta må framstå som en teknikalitet, men i den internationella urfolksrörelsen är det en grundpelare att dessa begrepp hålls åtskilda. Urfolk erkänns i internationell rätt som folk, med kollektiva rättigheter till självbestämmande, land, resurser, språk och kultur. Att sammanföra dessa två kategorier urvattnar urfolkens rättigheter.
FN:s tre huvudsakliga organ för urfolksfrågor – Permanent Forum, EMRIP och Specialrapportören – har uttryckligen uppmanat FN-systemet att inte blanda ihop urfolk med ”local communities”. De understryker vikten av att bekräfta urfolkens särskilda status, rättigheter och jurisdiktioner som distinkta folk.
Att Svenska Sametingets styrelse anammat ett språkbruk som går emot denna linje har väckt starkt missnöje – inte bara inom den globala urfolksrörelsen, utan även i Samiskt parlamentariskt råd (SPR), där de tre sametingen i Sverige, Norge och Finland samverkar. Det samiska samarbetet bygger på respekt för gemensamma positioner. När en ledande företrädare för Svenska Sametinget bryter mot detta, hotas både samarbetet och samernas internationella inflytande.
Detta är inte bara ett retoriskt snedsteg. Det är ett djupt politiskt misstag – som försvagar samernas ställning i det globala arbetet för urfolksrättigheter.
Vi i Sámiid Riikkabellodat vill något annat
Vi har suttit i opposition – men vi har inte varit tysta. Vi har lagt 53 motioner under mandatperioden. Vi har tagit ansvar, varit närvarande, och kämpat för att föra Sametinget framåt inom alla centrala frågor: språk, kultur, utbildning, rennäring, inflytande och självbestämmande.
Men för att vända utvecklingen krävs förändring på riktigt. Vi behöver ett styre som vågar agera, som tar vara på varje möjlighet och varje skattekrona. Ett styre som sätter det samiska folket först – inte sig själva.
Den 18 maj har du chansen att välja ett nytt ledarskap.
Rösta för ansvar, transparens och framtidstro.
Rösta på Sámiid Riikkabellodat!
/Paulus Kuoljok och Johanna Njaita