Högt spel – men låga insatser i Sametingsvalets efterspel
Den 14 oktober 2025 offentliggörs resultatet från omvalet till Sametinget som hölls den 5 oktober. Som många kommentatorer förutspådde, var valdeltagandet lägre – både på valdagen och i poströstningen. Enligt uppgifter i media handlar det om cirka 300 färre röster. Resultatet väntas likna det som tidigare ogiltigförklarades.
Om man tar intryck av trenden från det norska Sametingsvalet borde oppositionen – bestående av SáR, Guovssonásti , Min Geaidnu och partiet Samerna – ha en chans att få majoritet. Men mycket pekar på ett jämnt resultat, vilket i så fall bäddar för en fortsatt osäker och svårtydd politisk framtid i Sametinget. Nyckelrollen ser ut att tillfalla Vuovdega som sannolikt kommer att behålla sig två mandat med anledning av sina trogna kärnväljare.
Valrörelse 2.0 – en hetare och mer polariserad kamp
Om man jämför den första valrörelsen med den nyss avslutade omgången, har temperaturen onekligen stigit. Det har blivit mer polariserat, inte minst tack vare Lars Jonas Johanssons intensiva kampanjande. Han har vänt på stenar och klivit över stubbar för att avslöja vad han menar är brister i lagstiftningen – framför allt kopplat till samebyarna och renskötseln. Han har dessutom myntat en egen terminologi för att förstärka sin kritik.
Under den gångna mandatperioden har Johansson varit relativt osynlig och till och med återhållsam. Men i den senaste valkampanjen har han exploderat – med ett språk som både andas frustration och ett mått av desperation. Den frustrationen är inte unik för honom – flera kandidater har gett uttryck för liknande känslor. Samtidigt verkar Johansson i sin retorik tvivla på om den nuvarande maktpositionen går att behålla.
Hanne Kjöllers vilda västern i Tärna
Ett annat anmärkningsvärt inslag i valrörelsens slutskede var att Svenska Dagbladets mest snabbskjutande ledarskribent, Hanne Kjöller, av någon anledning valde att besöka Tärnatrakten. I en ledarartikel rapporterade hon om misstänkt svartförsäljning av jakträttigheter och illegal uthyrning – där samebyar pekas ut och myndigheter sägs stå maktlösa.
Kjöllers text gav intryck av att hon ser samer – särskilt renskötande – som några som inte ska ha rättigheter på samma villkor som andra medborgare. Hon verkar mena att rättsstatens principer inte gäller inom det samiska området – ett budskap som ekar obehagligt nära den retorik vi ser från auktoritära regimer som exempelvis Putins Ryssland, där urfolk regelbundet anklagas för separatism med liknande språkbruk.
Om Hanne Kjöller och Lars Jonas Johansson vägar korsade i Tärna förblir en öppen fråga.
JoF:s fortsatta ökenvandring?
Om partiet Jakt- och Fiskesamerna (JoF) återigen får leda Sametinget blir det oklart vart samepolitinen är på väg. En egen majoritet är osannolik – JoF behöver troligen stöd både från Vuovdega och Landspartiet Svenska Samer för att behålla makten. Vuovdega är det enda partiet som öppet förordat en proportionellt vald styrelse.
Tidigare erfarenheter av en sådan modell, där JoF antingen lett eller varit del av styret, har dock varit mindre lyckade. I båda fallen har partiet i stor utsträckning gått sin egen väg utan tydlig samordning.
Ett ljus i horisonten – men många dimridåer
Oppositionens chans att ta makten hänger på att de vinner 16 mandat – eller att Vuovdega byter sida. I ett sådant scenario hoppas partiet Samerna sannolikt på att få inta en nyckelroll.
Oavsett utfall väntar troligen utdragna förhandlingar. De flesta partier har inte spelat med öppna kort – särskilt inte vad gäller tydliga regeringsalternativ. Det största partiet, JoF, har i stort sett nöjt sig med den generella parollen ”alla samers rätt”, vilket lämnar mycket öppet för tolkning.
Fyra år i passagerarsätet
Oavsett valresultat står det klart att Sametinget genom sitt agerande i förhållande till Renmarkskommittén arbete hamnat i den politiska processens baksäte. Detta har bidragit till att fler samebyar nu stämmer den svenska staten – med Girjasdomen som förebild.
Inom kort förväntas det bli offentligt hur Justitiekanslern, på statens vägnar, kommer agera. Samtidigt går Sverige mot ett riksdagsval hösten 2026. En ny regering med annan färg än den nuvarande kan då mycket väl påverka Sametingets framtida roll och förutsättningar.
Avslutande reflektion:
Det politiska landskapet i det samiska Sverige befinner sig i ett skede av osäkerhet, men också av möjlig förändring. Oavsett vem som vinner valet är det tydligt att spelplanen är komplex – och att både gamla sanningar och nya maktallianser kan komma att utmanas de närmaste åren.