En valrörelse i tidens tecken – hat och hot som blivit vardag
En valrörelse med ett rättsligt efterspel
Häromdagen kunde man läsa på SR Sameradions hemsida om en man i 60-årsåldern som åtalas för olaga hot efter en kommentar på sociala medier riktad mot Sametingspolitikern Lars Miguel Utsi. Bakgrunden var ett inlägg kopplat till valrörelsen inför Sametingsvalet den 17 maj 2025. Kommentaren väckte obehag hos Utsi och ledde till en polisanmälan. Enligt Sameradion medger mannen själva händelsen – men förnekar brott. Straffskalan för olaga hot sträcker sig från böter till ett års fängelse. Upprinnelsen är, som så ofta idag, en märklig historia där hat och hot briserar snabbare än eftertanken.
Hatet som normaliserats
Det talas ofta om att hat och hot i politiken ”har gått för långt”. Men i dag känns det mer som att de blivit det nya normala. Vi har vant oss. Ett sorts konstant bakgrundsbrus. Formellt sett är det förstås inte olagligt att hata – känslor kan lagstiftaren inte komma åt. Men när hatet eller vad nu motivetär tar formen av hot, ofredande, förtal och andra brott – särskilt om motivet bedöms vara just hot – då går gränsen.
När politik blir polisiära ärenden
För att undvika att själv råka illa ut när man återberättar, är det klokast att luta sig mot tillförlitliga källor. Sameradion rapporterade tidigare under valrörelsen om hur Guovssonástis partiledare Lars Miguel Utsi i en valvideo på Facebook gick till hårt angrepp mot Sametingets styrelse. Han påstod att ett ”allvarligt regelbrott” skett vid senaste plenum, och anklagade styrelsen för att ha försökt klubba igenom en slags ”fallskärm”: 85 procent av arvodet i ett års tid, även om de förlorar valet. Dessutom, menade Utsi, förelåg en uppenbar jävsituation.
Styrelseordföranden Håkan Jonsson svarade i Sameradion att förslaget aldrig var tänkt att omfatta den sittande styrelsen, och att man dessutom dragit tillbaka ärendet. Samtidigt meddelade Jonsson att Utsis uttalanden polisanmälts:
”Det är inte acceptabelt att man angriper varandra på det här sättet med villfarelser inför Sametingsvalet.”
Utsi själv avfärdade anmälan:
”Jag tar det inte seriöst utan ser det som ett sätt att vända mediabilden. Jag säger ju exakt samma sak som jag sagt i Sametingets plenum — och det ligger ute på Sametingets YouTube. Ska de polisanmäla Sametinget också?”
En kommentar, ett gillande – och en ursäkt
När polisanmälan senare avvisades av rättsvårdande myndigheter kommenterade en tidigare Jakt- och fiske politiker ärendet på sociala medier. Han uttryckte frustration över att anmälan inte ledde någonstans och avslutade med orden:
”Däremot borde han pålas.”
Kommentaren fick snabbt gillningar – bland andra från Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson och från partiets officiella Facebook-konto, enligt Sameradion. När detta uppmärksammades och delades vidare i sociala medier raderades klippet. Utsi krävde en ursäkt – och fick en sådan från JoF:s partiledare Håkan Jonsson.
Men historien slutade inte där. Efter att dammet lagt sig polisanmälde Utsi även denna händelse.
Valrörelsen i stort – två kampanjer, två temperament
Efter att vi fått genomlida två valrörelser inom kort tid går det att ana vissa skillnader. Den senare blev faktiskt en smula mer statsmannamässig än den första. Särskilt på sociala medier höll sig partierna oftare till sakfrågor, utan att omedelbart glida in i pajkastning.
Hur många som faktiskt nås av dessa inlägg är förstås svårt att bedöma. Men en sak är tydlig: i lokal och regional traditionell media förekom ytterst få inslag om valet eller om partiernas utspel. I riksmedia var tystnaden ännu större. Man kan undra varför intresset svalnat så markant. Detta i en tid då det som lite slarvigt kallas ”samefrågor” fått allt större utrymme i rättsprocesserna mellan samebyar och staten.
Public service – plikt snarare än engagemang
Bevakningen från SVT och Sameradion har varit korrekt, men knappast engagerad. Särskilt i jämförelse med NRK:s bevakning av det norska Sametingsvalet, där analyser och fördjupningar var självklara inslag. Om skillnaden beror på resurser eller prioriteringar låter jag vara osagt. Men något saknades i Sverige: kommentatorer som förklarar, analyser som fördjupar, röster som sätter allt i sammanhang.
Allt det där som gör att en valrörelse faktiskt betyder något — och som hjälper väljarna att förstå vad som står på spel.
https://www.sverigesradio.se/artikel/dievdu-assaiduhtto-lobihis-aitagis-calii-sosiala-mediain
https://www.svt.se/nyheter/sapmi/hotfulla-kommentaren-om-partiledaren-borde-palas