FA Sápmi har i år nekats att delta i Piteå Summer Games. Motiveringen handlar bland annat om att FA Sápmi inte är anslutet till FIFA, samt att det enligt tävlingsreglerna inte är tillåtet att låna spelare från andra klubbar utan särskild dispens.
FA Sápmi är ett representationslag för det samiska folket. Eftersom samerna inte utgör en egen stat kan FA Sápmi inte bli medlem i FIFA. Istället är man ansluten till CONIFA, som organiserar internationella turneringar för bland annat urfolk, minoriteter och andra lag som står utanför de etablerade fotbollsförbunden.
Att bedriva någon form av professionell verksamhet inom lagidrott som urfolk är inte helt enkelt. Speciellt inte när urfolkets territorium sträcker sig över flera länder.
FA Sápmi, som är Sápmis enda internationellt tävlande klubb, försöker skapa möjligheter för samiska spelare att representera Sápmi i fotboll. Strukturen för hur FA Sápmis lag sätts upp anpassas efter samernas geografiska förutsättningar som ett folk i fyra länder.
Inom CONIFA, som FA Sápmi är medlemmar i arrangeras internationella turneringar, men de hålls sällan och nästan alltid på seniornivå.
För ungdomar är möjligheterna mer begränsade. I praktiken finns egentligen bara två sammanhang där ett samiskt representationslag för samiska ungdomar spelat. Det ena är Arctic Winter Games där unga från urfolk och arktiska regioner möts i olika idrotter. Det andra tillfället har under många år varit Piteå Summer Games.
Resurserna till samisk idrott är begränsade vilket naturligtvis betyder ekonomiska utmaningar för FA Sápmi. Att resa internationellt för att delta i turneringar är mycket kostsamt och därför blir turneringar i Sápmi särskilt viktiga.
För ungdomarna handlar detta heller inte bara om fotboll. Förutom stoltheten att få representera Sápmi så handlar det också om möjligheten för unga samer från olika delar av Sápmi att träffas kring något de brinner för, idrott.
Det är också värt att påminna om hur uttagningen till FA Sápmi faktiskt går till, genom nominering från tränarna i deras respektive klubblag. På så sätt finns redan ett indirekt godkännande från de klubbar som spelarna tillhör, vilket arrangören av Piteå summer games skulle känt till om de tagit dialogen.
Situationen illustrerar hur svårt det är för ett urfolks representationslag att passa in i strukturer som egentligen är byggda för nationella förbund och klubbar.
Här hade jag faktiskt förväntat mig en större förståelse för förutsättningar som gäller för samisk idrott. Inte minst eftersom Piteå är en samisk förvaltningskommun.
Det borde rimligen innebära att det finns personer som besitter en större medvetenhet kring det samiska samhällets utmaningar och kanske också en större vilja att hitta lösningar när regelverk och verklighet inte riktigt möts.
I slutändan handlar det om något ganska enkelt, att unga samer ska ha möjlighet att mötas, spela fotboll och bygga gemenskap.