Den politik som Jakt och Fiske driver framstår vid en första anblick som ett löfte om att stärka samers rätt till jakt och fiske – men i själva verket är det ett luftslott, juridiskt omöjligt att genomföra och byggt på illusioner. De har inte ens en konkret plan för att förverkliga sina idéer. I stället luras deras väljare att tro att de arbetar för alla samers bästa.
När Jakt och Fiskesamerna får fördela rättigheterna är det inte alla lika rättigheter för alla, de delar in samerna utanför samebyarna i fler grupper. Grunden är att man överhuvudtaget ska omfattas av deras löften om rättigheter är att man har dokumenterad geografisk tillhörighet till en sameby inom tre generationer bakåt.
Sanningen om vad de jobbar för framgår av det ”Förtydligande av styrelsens förslag” som lämnades in till Regeringen och Renmarkskommitten för ett år sedan. Där framgår tydligt att de delar in samer utanför samebyarna (som har tillhörighet till en sameby) i tre grupper. Majoriteten av deras egna väljare skulle inte alls kunna göra anspråk på medlemskap då de inte vet vilken sameby de har sitt ursprung,
För gruppen som vet sitt ursprung skulle de flesta hamna i grupp 1 – och få rätt att ta upp fisk för egen mathållning(kokfisken) och småviltsjakt under tiden man vistas markerna, något som man redan idag kan göra genom att köpa kort för småviltjakt och fiske, Det är alltså ingen ny rättighet de erbjuder – det är något som redan finns.
De påstår också att samer idag hindras från att besöka eller röra sig på sina förfäders marker. Det är direkt felaktigt. Det finns inget förbud mot att vistas i fjällen eller i naturen. Det är fritt för alla att röra sig där.
För att omfattas av rätten att till husbehov får jaga och fiske ska man ha geografisk tillhörighet till samebyn samt bo och verka inom den egna samebyns året-runt marker.
Där framgår också att när Jakt och Fiske samerna får fördela rättigheterna att jaga och fiska, samt uppföra kåta och färdselrätt, – så skulle det krävas att man bor och verkar inom samebyarnas året-runt-marker och ha företag (F-skatt) inom jakt, fiske och naturbruk. Alla andra får nöja sig med det de redan har idag.
Den verkliga juridiska omöjligheten i deras förslag ligger i att dagens samebyar och deras medlemmar har rättigheter som är förankrade i urminnes hävd och ett oavbrutet brukande av mark och vatten. Om Jakt och Fiske får som de vill skulle dessa medlemmar tvingas dela med sig av resurser som inte är oändliga – något som i praktiken vore en kränkning av deras rättigheter.
De som drömmer om att en dag bli medlemmar i en sameby måste därför ställa sig frågan: vill man verkligen kliva in i en gemenskap där befintliga medlemmar har blivit berövade sina rättigheter? Hur stark och fin kan en samisk gemenskap bli om den bygger på att man tar ifrån varandra, och kränker varandra?
Vår politik handlar om att bygga samisk gemenskap genom språk och kultur – genom att stärka de organisationer som skapar mötesplatser, håller kurser och erbjuder språkarenor där gemenskapen får möjlighet att växa, slå rot och leva vidare.
Marianne Gråik
partiledare Saemiej Rijhkekrirrie