Lika villkor, samma förutsättningar – en självklarhet att säga, inte alltid så självklart att i praktiken kunna förverkliga.
Har du tänkt på att samiska rättigheter inom traditionellt samiska områden, är olika, beroende på om marken är beväxt med krokiga björkar, jämfört med om den är beväxt med raka tallfuror?
Där det växer furor är rätten svagare.
Mycket svagare.
Renens störningskänslighet är densamma oavsett var den är. I skogen finns dock ingen möjlighet att minska yttre störningsfaktorer, under känslig tid – på samma sätt som till dels finns för renar som betar på ett fjäll.
Alla samebyar äger sin egen jakt och fiskerätt. Samebyar belägna i fjällmiljö har under lång tid fått ta del av ersättningarna för upplåtanden av nämnda rätt. Samebyar i skogslandet har aldrig haft rätt till ersättningar, för upplåtelserna som sker inom deras marker.
I de fall växande gröda, i trädgård och på åker, planterats inom renens betesområden, är tidsperioden som strikt skadeståndskrav råder längre nedanför odlingsgränsen, jämfört med ovanför. Ett nedärvt svenskt tolkningsföreträde, där fjäll ses som samiskt kulturlandskap, medan skogsområdet ses som svenskt, gör i praktiken att skadeståndsfrågan drabbar skogssamebyarna hårdare.
Fler skillnader, både rättsliga och mentala, finns för människor och djur, beroende på om man verkar och lever, inom en fjäll eller en skogssameby
Hur kan ett områdes vegetation, styra ett folks möjligheter till att upprätthålla och uttveckla sin kultur?
Vegetation har förstås inget med saken att göra.
Rasism har det däremot.
Svenska raslagar, som fortfarande skiljer på människors rätt utifrån hur man inom ett folk – rasmässigt – bedömdes för hundra år sedan, är en skam för Sverige som stat.
Inom samepolitiken har det, genom tid, legat en utmaning i förmedlandet av situationen för skogssamisk renskötsel, dess rätt och behovet av förändring. Detta både internt och i opinions-bildandet utåt. Vi inom Samelandspartiet ser de skogssamiska frågorna som ytterst viktiga.
Man kan lätt tro att den som har starkast rätt, är den som ligger längst fram – först – i kampen för de samiska rättsfrågorna. Ur ett utifrån perspektiv, sett från alla de krafter som vill motverka, minska, eller helt ta bort urfolksrätten i sin helhet, är det dock samer med den svagaste rätten, som ligger längst fram – först – i processen att förminska det samiska.
Detta är alla vi som kandiderar på Samelandspartiets skogssamiska lista, mer medvetna om än vad som nästan är hälsosamt att tänka på.
Ska renskötseln värnas och utvecklas, ska samisk kultur stärkas och kunna hitta nya former, då måste de svagaste grupperna stärkas.
Detta är en pedagogisk utmaning, varken mer eller mindre. Svenskar accepterar inte att leva i en stat som har raslagar, som uppdelar exempelvis renskötseln rättsligt, utifrån 1920-talets rasprinciper. Vi måste därför vila i tron på det civiliserade samhället. Vi som bevakar och för den skogssamiska rösten, inom Samelandspartiet – ja hela partiet – är beredda att ta sig an denna utmaning.
Vi hoppas att ni som delar vår vilja i detta arbete, i handling ger oss ert stöd, genom att rösta på oss den 18:e maj.
Kryssa gärna någon av oss som står med på Samelandspartiets skogssamiska lista.