Det är onekligen anmärkningsvärt att en representant från Sametingets styrelse valde att samtycka med regeringens beslut att avveckla Renmarkskommittén – bara kort efter att kommittén lagt fram ett PM där man slår fast att skogssamisk renskötsel har starka rättigheter som kräver förstärkt lagligt skydd. Att i detta skede ge sitt medgivande till kommitténs nedläggning legitimerade regeringens beslut och underminerade de små juridiska framsteg som gjorts för skogssamernas rättigheter. Förstod styrelsen verkligen vidden av att ge sitt samtycke i denna konsultation?
Men detta får inte skymma det större perspektivet: Vi måste nu rikta våra blickar mot den kraftfulla kritik som Sverige mottog tidigare i veckan i samband med FN:s universella periodiska granskning (UPR). Det handlar inte bara om politik eller nationella angelägenheter – det handlar om mänskliga rättigheter.
Granskningen bekräftade det vi länge har påtalat: Sverige brister allvarligt i sitt ansvar gentemot det samiska folket.
FN:s medlemsstater var tydliga i sin kritik. Sverige brister fortfarande i att garantera samers rättigheter som ett urfolk – rättigheter som är skyddade enligt internationell rätt. 100 länder kritiserade Sverige för bristande respekt för mänskliga rättigheter och gav rekommendationer:
”Intensify efforts to ensure the participation of the Sami people in decisions affecting them, particularly regarding land use and natural resources.”
”Adopt legislative and administrative measures to protect the rights of the Sami people, including their traditional livelihoods such as reindeer herding.”
“Ratify ILO Convention No. 169 concerning Indigenous and Tribal Peoples.”
Ett tjugotal FN-länder riktade konkreta rekommendationer till den svenska staten om att:
- Ratificera ILO-konvention 169, som utgör den internationella minimistandarden för urfolks rättigheter.
- Stärka samernas rätt till mark och vatten, särskilt vad gäller traditionella näringar som renskötsel.
- Garantera samers inflytande i beslut som påverkar deras liv, kultur och framtid.
- Skydda och revitalisera de samiska språken och säkerställa rätten till undervisning på samiska.
- Genomföra en försoningsprocess, inklusive repatriering av samiska mänskliga kvarlevor.
Detta är inte bara teknikaliteter eller symbolfrågor – det handlar om samers rätt till språk, kultur, livsutrymme och självbestämmande. Det handlar om mänskliga rättigheter, där Sverige gång på gång brister i sitt ansvar. Trots att Sverige gärna profilerar sig som ett föregångsland i mänskliga rättigheter visar denna granskning återigen att så inte är fallet när det gäller urfolk.
Sverige accepterade redan 2020 flera rekommendationer inom dessa områden – men har sedan dess brustit i att omsätta dem i konkret politik.
Samelandspartiet kräver nu att den svenska regeringen agerar kraftfullt och omedelbart för att omsätta FN:s kritik i konkret politik. Det innebär lagstiftning som erkänner samers rätt till mark och vatten, verkligt inflytande i beslut som rör deras framtid, och en tydlig väg mot ratificering av ILO-konvention 169.
Och om vi får förtroendet att leda Sametinget – då kommer vi att ta vårt ansvar. Vi kommer att vara en tydlig röst för det samiska folket och regelbundet påminna regeringen om dess skyldigheter enligt internationell rätt. FN:s kritik får inte bli ännu ett dokument som samlar damm i en svensk byrålåda. Vi tänker hålla det levande – tills rättigheterna respekteras i praktiken.
/Marianne Gråik, partiordförande