I årets valrörelse lyfter Jakt- och Fiskesamerna (JoF) fram några av sina viktigaste frågor: fri jakt och fiske för alla samer, fri färdselrätt i hemområden och ett krav på att rennäringslagen ska ersättas av en allmän samelag. De menar att detta ska stärka samiska rättigheter och ge fler samer tillgång till land och vatten, oavsett om de tillhör en sameby eller inte.
Renskötare delar visionen om ett starkt, inkluderande samiskt samhälle där fler får möjlighet att nyttja marker och vatten. Men vi måste också se vilka krafter som hotar våra marker och hur JoF:s politik riskerar att spela exploatörerna i händerna. I en tid då gruvbolag, skogsbruk, vindkraft och turism pressar sig in på samisk mark, är renskötselns rättigheter det enda som står emot – och rennäringslagen är vår starkaste mur.
I hela Sápmi står exploatörerna redo att expandera. Renens flyttleder korsas av vindkraftverk, kalvningsland hotas av malmbrytning, betesmarker kalhuggs och rovdjurstrycket ökar från norr till söder. Det som bromsar denna framfart är renskötselrätten, förankrad i rennäringslagen och erkänd genom urminnes hävd och sedvanerätt. När JoF kallar rennäringslagen ett hinder för samer utanför samebyarna, gör de samma analys som gruvbolag och skogsbolag: renens rätt till markerna står i vägen för exploatering.
Gruv- och skogsindustrin har alltid velat försvaga renskötseln, eftersom den är den starkaste kraften som står i vägen för deras projekt. Om rättigheterna till jakt, fiske och mark delas ut till alla samer, men utan ansvar för renskötselns helhet, då blir det lättare för staten att kliva in och låta exploatörerna ta över. Samebyarna bär ansvaret för renhjordarna, markerna, flyttlederna och hela det samiska landskapen – en praktisk förvaltning och juridiska verktyg för att stå emot exploatörer. Girjasdomen visade att det går att vinna mot staten, tack vare rennäringslagen och sedvanerätten. JoF:s förslag river ner det försvar vi byggt upp. En allmän samelag utan särskilt skydd för renskötseln blir ett urvattnat kompromisspapper som exploatörerna lätt rundar.
Ja, rennäringslagen är långt ifrån perfekt. Den behöver stärkas med rätt till samtycke vid exploatering, skydd för flyttleder, självbestämmande över medlemskap och rättvisa ersättningar för rovdjursskador. Men att kasta ut lagen, som JoF vill, vore att ge bort våra marker till exploatörerna. Vi samer har kämpat oss till rättigheter som erkänns i domstol. Vi har visat att bruk, urminnes hävd och sedvanerätt kan skydda markerna. Att börja om från noll med en allmän samelag skulle radera den grunden och lämna Sápmi öppet för exploatering.
Som renskötare lever vi nära markerna varje dag – följer renhjorden genom årstiderna, ser hur flyttleder förändras, hur betesmarker påverkas och hur rovdjuren tar sitt. Vi ser hur skogsbruket breder ut sig, hur vindkraften reser sig över horisonten, hur gruvplanerna tränger allt närmare de områden vi behöver för att hålla renen och näringen vid liv. Det här är inte bara teoretiska hot för renen – det är konkreta förändringar som skär in i vardagen och i framtiden för både djur och människor.
Men vi ser också något annat. Vi ser styrkan i det vi gör tillsammans. Vi bär ett ansvar, inte bara för våra egna hjordar, utan för hela landskapets rytm. För de marker renen flyttar över, de vatten som fisken lever i, de skogar där renen söker sin föda. Vi samer förvaltar inte bara en näring, vi förvaltar ett arv. Ett sätt att leva som sträcker sig bakåt över generationer – och som måste sträcka sig framåt för att våra barn och barnbarn ska kunna fortsätta på samma väg.
Därför är det så viktigt att förstå att renskötselrätten, och det skydd som rennäringslagen ger, inte är något som står i vägen för andra. Det är tvärtom det enda som håller emot när exploatörerna knackar på. Det är vår mur mot att markerna tas ifrån oss bit för bit. När vi renskötare håller ihop och försvarar markerna, så försvarar vi dem inte bara för oss själva, utan för hela det samiska folket. För utan marker, utan fri rörlighet, utan renens rätt att finnas där – då står vi alla svagare.
Vi samer har olika vägar i livet, olika näringar och olika sätt att leva med och av markerna – och det är något vi respekterar och värdesätter. Men när vi möter staten, bolagen och exploatörerna är maktbalansen inte jämlik. Renskötare har länge burit det juridiska ansvaret och kämpat i domstolarna, ofta ensamma, för att försvara rättigheterna – och de segrar som vunnits har stärkt hela det samiska folkets ställning. Nu är det tid att stå enade. För om vi försvagar det rättsliga skyddet som byggts upp, river vi inte bara ned skyddet för renskötseln – vi riskerar att underminera hela Sápmi. Tillsammans, som ett folk, kan vi vara starka mot exploatörerna.
Därför kan vi inte stödja Jakt- och Fiskesamernas väg. Vi tror inte på en framtid där vi splittras ännu mer och öppnar upp för exploatörerna att kliva in mellan oss. Vi tror på att stärka det vi har. På att bygga vidare på våra rättigheter, vår sedvanerätt, vår urminnes hävd – som skyddar inte bara renen, utan hela det samiska landskapet.
För oss handlar det här om mer än politik. Det handlar om ansvar. Ett ansvar att lämna över marker och rättigheter till nästa generation – lika starka, helst starkare, än vi själva tog emot dem. Det är den vägen vi tror på.