Dryga veckor sedan tillkännagav LKAB sin nya deformationsplan för allmänheten. 6 000 Kirunabor till ska flytta, och det är snart. De nya fakta har väckt upprördhet och nyfikenhet både runt köksborden och i internationell media.
Sámiid Riikkabellodat som parti i Sametinget är angelägna att följa frågan och stötta samiska initiativ lokalt och agera megafon för de samiska rösterna.
Vi kan bara tänka oss att samebyn Gabna, som har markerna i anslutning till Kiruna stad befinner sig i en total chock. De 6000 personer som måste lämna sina hem, men som garanteras tak över huvudet och stabila grunder att bygga vidare livet på, utlovas deras levebröd, grunden, taket och allt de byggt upp sina liv som renägare på. Markerna som Gabna skyddat och bevarat i generationer för att kunna fortsätta det samiska livet, utlovas indirekt över huvudet på dom när LKAB presenterar sin deformationsplan, det kostar renarna livet.
I en intervju i Ekot sa VD för LKAB Jan Moström “En förutsättning för att Kiruna ska utvecklas på ett positivt sätt, det är att vi fortsätter utveckla Kirunagruvan. Det kommer att betyda uppoffringar från båda parter […]. Vilka uppoffringar gör LKAB och staten?
Efter Ebba Busch besök i Kiruna gruva skriver hon “Vi delar också synen på behovet för rejäla förenklingar för europeiskt företagande”. Som att inte LKAB redan allt för enkelt, utan någon konsultation med lokalbor dikterar hela kommunens framtid. Och som att inte statens beslut om att ge grönflagg för Talgas framfart i Nunasvaara mot kommunens enstämda protest är enkelt nog?
Gabna har varit lågmäld i sin kritik, vilket också är förståeligt för en sameby som redan är den mest drabbade av exploateringar. Förståeligt för personer som dagligen måste kompromissa bort marker och hålla god min med sina förövare för att inte drabbas ännu hårdare. Vi i Sámiid Riikkabellodat vill uttrycka vår sympati men också stöd för vilka beslut samebyn än väljer att ta i kampen vidare.
En annan fråga som engagerar Sápmi är de viktiga kulturbyggnader som nu ska flyttas – Samegården, Giron Sámi Teahter och inte minst Sametingets kansli. Frågan om parlamentsbyggnaden tycks ha väckts igen, men vi i Sámiid Riikkabellodat vill undgå att snurra i gamla hjulspår. En viktigare fråga för den samiska synligheten och samvaron i Giron är, huruvida vi ska “synas överallt” eller “stå starka tillsammans”.
Vi ser att det samiska samhället, uttryck, kultur och konst är helt frånvarande i nya Kiruna C såhär långt in i stadsflytten. Vi upplever också en ovilja att synliggöra det samiska mer.
Är det bättre att sprida ut fler mindre samiska organisationer och företag runt om i nya Kiruna, eller ska vi stå starka tillsammans och kräva “ett samiskt hus” som kan husera samiska samhällets behov och bli en utopisk mötesplats i Kiruna? Likt Sajos i Anár eller Čoarvemátta i Guovdageaidnu?
Oavsett vad det samiska lokalsamhället landar i så kommer Sámiid Riikkabellodat att stödja initiativen. Vi kommer även arbeta hårt för att kanslibyggnaden kompenseras och utvecklas för att möta rådande behov hos personal såväl som mötesplats för oss politiker och besökare i Kiruna. Sametinget ska bli inbjudande för dig som same, i Kiruna såväl som långväga gäst.
Sámiid Riikkabellodat har också tydliga lokalpolitiska initiativ där vi, i regeringsposition, kommer granska och följa upp hur kommunerna uppfyller sina åtaganden och lagstiftningen som rör samer. Vi kommer också uppmuntra kommuner att öka den samiska synligheten. Vi kan i dagsläget konstatera att Kiruna kommun inte lever upp till den standard på språk, kulturutbud, synlighet eller möjligheter att utveckla samiskt liv, som vi kräver!
Káren-Ann Hurri & Marianne Gråik, Sámiid Riikkabellodat