I generationer har samer tvingats leva med ett påtvingat utanförskap. Staten har dragit upp gränserna och bestämt villkoren – vem som får räknas, vem som får delta, och på vilket sätt vi får leva våra liv. Det utanförskapet har påverkat oss alla, och lämnat spår i vår historia och våra gemenskaper.
Mitt i det här skapas sprickor mellan oss själva. Sorgligt har några av de mest högljudda kritikerna av renskötseln inte funnits i majoritetssamhället, utan bland samiska politiker. Kanske är det ett koloniserat beteende som slagit rot. Kanske är det uttryck för en sårig själ, eller en blandning av båda – en frustration över ett system som tvingat fram motsättningar och ett utanförskap vi alla bär sår av på olika sätt.
Vi måste därför våga se varandras utanförskap. Respektera varandras erfarenheter, och förstå att vi alla är satta i den situation som staten och lagstiftaren har skapat. Att hoppa på varandra är ingen väg framåt. En kränkning läker inte genom att man kränker andra, eller genom att mötas av nya kränkningar.
För vi har alla rätt till vårt språk och kultur– och vi har allt att vinna på att hålla ihop. Splittringen gynnar bara staten och de starka markintressena. En enig samisk befolkning skulle vara betydligt svårare att köra över.
Att trycka ner renskötseln blir därför inte bara en attack mot en näring. Det är ett hot mot hela vår kultur. Att kritisera renskötare för att deras företag gör vinster vittnar om okunskap. Den som vill leva i renskötseln är tvungen att driva företag, och precis som i alla andra näringar gäller samma grundregel: utan vinst går verksamheten i konkurs.
Renskötarna är mer än företagare, aktiebolagsägare, eller gruppansvariga. De är också kulturbärare, språkbärare och samhällsbärare. De försvarar markerna, och de för vidare en kontinuerlig markanvändning som är själva grunden för urminnes hävd och samisk identitet.
Vägen framåt för hela det samiska samhället kräver en politik som erkänner och respekterar alla samers rättigheter. Samiska rättsinnehavare måste ges verkligt inflytande i beslut som rör mark, samhälle och kultur. Rättvisa resurser och hållbar förvaltning är avgörande, liksom stärkta språk- och kulturinitiativ. Och vi måste stå enade – respektera varandras erfarenheter och utanförskap, för splittring gynnar bara externa maktintressen.
Jag känner en oändlig tacksamhet till våra förfäders kamp – och jag vill hylla dagens renskötselföretagare, som står mitt i stormen men fortsätter bära vårt folk, vår kultur och våra marker in i framtiden.
Med den grunden har vi något att bygga vidare på mot ett starkare samiskt samhälle där alla respekteras och där språket och kulturen är gemenskap, inte motsättningar.
Marianne Gråik,
Partiledare Samelandspartiet