Från den borgerliga samen till dagens rödgröna väljare
Hur har samer röstat i svenska riksdagsval? Frågan är svårare att besvara än man först kan tro.Sverige registrerar inte väljare efter etnisk tillhörighet. Det finns därför ingen officiell valstatistik som visar hur ”samerna” som grupp har röstat.
Men genom historiska studier, begränsade opinionsundersökningar och modern valforskning går det ändå att teckna en bild.
Den bilden har förändrats över tid.
Under första hälften av 1900-talet fanns en föreställning i vissa kyrkliga och statliga kretsar om samerna som i huvudsak borgerliga och konservativa väljare. I vissa laestadianska miljöer fanns dessutom ett starkt motstånd mot vänstern. Att rösta kommunist kunde uppfattas som särskilt provocerandeMen den historiska verkligheten var mer komplicerad.
Karesuando – samerna i den kommunala demokratin
I Karesuando deltog samerna tidigt i det kommunala livet. Fram till kommunsammanslagningen 1971 fanns inget särskilt samiskt kommunalparti. Samiska väljare deltog i de ordinarie kommunala valen och kunde väljas till kommunalfullmäktige, nämnder och styrelser.
Karesuando var på flera sätt ett undantag bland de svenska lappmarkskommunerna.
Historikern Rolf Sjölin har beskrivit hur samerna hade inflytande i den gamla kommunalstämman fram till dess att den avskaffades 1940. Samer valdes också in i olika kommunala nämnder och styrelser.Det mest anmärkningsvärda var perioden 1908–1912, då samerna faktiskt var i majoritet i kommunalnämnden.
Det visar att samerna inte bara var mottagare av statlig politik. De deltog också aktivt i det lokala demokratiska livet.
Karesuando hade dessutom en mycket stor samisk befolkning. Under delar av 1900-talet utgjorde samerna en betydande del av kommunens befolkning, medan renskötande samer utgjorde en mindre men fortfarande betydande andel.
Tvångsförflyttningarna förändrar Karesuando
Under 1920-talet förändrades situationen dramatiskt. Efter 1919 års renbeteskonvention mellan Sverige och Norge tvångsförflyttades renskötande samiska familjer från Karesuandoområdet söderut. Många hamnade bland annat i områden kring Jokkmokk och Arjeplog. För Karesuando innebar detta en kraftig förändring av den samiska befolkningens sammansättning och storlek.
Det är också viktigt för förståelsen av den politiska historien. Samisk politisk representation kan inte studeras frikopplad från den statliga samepolitiken och de stora förändringar som renskötseln genomgick under 1900-talet.
Lågt valdeltagande
Trots det tidiga kommunalpolitiska deltagandet var valdeltagandet i vissa samiska områden senare lågt. För Karesuando anges ett genomsnittligt valdeltagande i riksdagsvalen på 52,4 procent under perioden 1952–1964. I Jokkmokk var motsvarande siffra omkring 70 procent och i Arjeplog 74,7 procent.
Enligt Rolf Sjölin finns det samtidigt inget tydligt stöd för att samerna i Karesuando skulle ha röstat på ett helt annat sätt än befolkningen i övrigt.
Det är en viktig reservation. Lågt valdeltagande betyder inte automatiskt att de som faktiskt röstade hade en särskild politisk inriktning.
1960-talet – den borgerliga bilden
På 1960-talet gjordes en av de tidigaste undersökningarna av renskötande samers politiska sympatier. Sveriges Radio intervjuade 1967 omkring 80 renskötande samer. Resultatet måste tolkas försiktigt. Det var inte en undersökning av alla samer i Sverige, utan av en begränsad grupp renskötare.
Bland de intervjuade uppgav omkring 58 procent att de hade röstat i andrakammarvalet 1964. Det var betydligt lägre än valdeltagandet i Sverige som helhet.
Partisympatierna fördelade sig ungefär så här:
- Folkpartiet: 28 procent
- Socialdemokraterna: 25 procent
- Övriga partier: resterande andel
Folkpartiet var alltså det största partiet i just denna undersökning. Det är en av orsakerna till att bilden av den borgerliga eller liberala samen fått fäste. Men det är viktigt att inte göra undersökningen större än den var. 80 renskötande personer kan inte representera alla samer i Sverige.
1970-talet – samepolitiken förändras
Under 1970-talet började den samiska politiken förändras. Samiska organisationer blev tydligare i sina krav på språk, kultur, renskötsel, markrättigheter och politiskt inflytande. Samtidigt började de svenska riksdagspartierna formulera en mer utvecklad samepolitik. Det intressanta är att samefrågan inte följde den vanliga svenska höger–vänsterlinjen.
I riksdagen kunde politiker från Centerpartiet, Folkpartiet och Moderata samlingspartiet exempelvis samarbeta i samepolitiska frågor och hänvisa till samiska organisationers egna program. Samepolitiken var alltså inte från början en vänsterfråga.
1977 års samepolitiska proposition
Ett viktigt steg kom 1977. Den borgerliga regeringen med Centerpartiets Thorbjörn Fälldin som statsminister lade fram propositionen Om insatser för samerna. Till saken hör att de den tidigare socialdemokratiska utredningens som tillsatte utredningen som låg till grund till propositionen. Två av de sakkunniga i utredningen var Lars Tomasson och Lars Utsi, både utsedda av SSR. Nämnas bör att Lars också var socialdemokratiskt kommunpolitiker i Hällefors kommun.
Regeringen slog fast samernas särskilda ställning som ursprunglig befolkning och etnisk minoritet i Sverige. Propositionen innehöll bland annat insatser för samisk kultur, språk och näringar.
Det är en viktig historisk påminnelse. Den moderna svenska samepolitiken kan inte beskrivas som ett projekt som enbart drevs av socialdemokratin eller vänstern. Flera politiska riktningar spelade en roll.
Från näringsfråga till rättighetsfråga
Under 1970- och 1980-talen förändrades samtidigt själva innehållet i samepolitiken. Renskötseln förblev central. Men frågor om språk, kultur, mark, utbildning och politiskt inflytande fick allt större betydelse.
Samefrågan blev i högre grad en rättighetsfråga. Det var en förändring som skulle få stor betydelse för den framtida politiska utvecklingen. När ett partis syn på samiska rättigheter blir viktigare för väljaren blir också partiets inställning till mark, naturresurser och självbestämmande en del av partivalet.
Sametinget förändrar den politiska kartan
1993 hölls det första valet till Sametinget. För första gången fick samerna i Sverige en egen folkvald politisk arena. Det var inte ett samiskt parlament i samma mening som Sveriges riksdag. Sametinget är både ett folkvalt organ och en statlig myndighet.
Men den politiska betydelsen var stor. I det första valet fanns elva grupper som fick mandat. Bland dem fanns Sámiid Riikkasearvi, Skogssamerna, Renägarförbundet, Jakt-och Fiske, Landsförbundet Svenska Samer, Min Geaidnu och andra grupper.
Det fanns alltså inte en enda samisk politisk linje. Tvärtom. Sametingets historia visar att samiska väljare har olika intressen och politiska uppfattningar.
Sametingsval och riksdagsval är inte samma sak
Det är därför viktigt att skilja mellan två olika politiska arenor. I riksdagsvalet röstar samiska väljare på svenska riksdagspartier. I Sametingsvalet röstar de på samiska partier och grupper.
Samma person kan mycket väl rösta på olika partier i de två valen.
En väljare kan exempelvis stödja ett samiskt parti på grund av dess politik om renskötsel och markrättigheter men rösta på ett annat parti i riksdagsvalet på grund av ekonomisk politik, sjukvård eller skola. Man kan alltså inte använda resultatet i Sametingsvalet som en direkt beskrivning av hur samer röstar i riksdagsval.
Den moderna forskningen ger ett tydligare svar
Det stora genombrottet i kunskapen om samiska väljares riksdagsval kom med modern valforskning. En studie av Ragnhild Nilsson, Stefan Dahlberg och Ulf Mörkenstam analyserar samiska väljares valdeltagande och partival i svenska riksdagsval.
Resultatet är tydligt.
Samiska väljare deltar i svenska riksdagsval ungefär lika mycket som väljarkåren i övrigt. Men deras partival skiljer sig.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har varit betydligt starkare bland samiska väljare än bland väljarkåren som helhet. Även Miljöpartiet har haft ett relativt starkt stöd.
På den borgerliga sidan är bilden den motsatta. Moderaterna har varit svagare bland samiska väljare. Ännu tydligare är skillnaden för Sverigedemokraterna.
I 2018 års val var Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans omkring tio procentenheter starkare bland samiska väljare än bland väljarkåren i stort. Moderaterna och Sverigedemokraterna var ungefär tio procentenheter svagare. Det är en betydande skillnad.
Varför röstar samer rödgrönt?
Här är det lätt att dra en för snabb slutsats. Det är inte nödvändigtvis så att samiska väljare röstar rödgrönt därför att de är vänster i alla politiska frågor. Forskningen pekar i stället på betydelsen av samiska rättighetsfrågor.
För en samisk väljare kan partiets syn på mark, renskötsel, språk, kultur och självbestämmande väga tungt. Det är frågor där de svenska partierna har olika positioner. Därmed får samepolitiken betydelse också i det vanliga riksdagsvalet.
Marken är central
En av de mest grundläggande konflikterna handlar om markanvändningen. Sápmi är samtidigt ett område för renskötsel, skogsbruk, gruvor, vindkraft, infrastruktur och turism. När dessa intressen kolliderar uppstår frågan om vem som ska ha rätt att bestämma.
För den samiska väljaren är detta inte en abstrakt miljöfråga. Det kan handla om den egna närmiljön, möjligheten att bedriva renskötsel och framtiden för samisk kultur. Därför kan partiernas politik om naturresurser och markanvändning få direkt politisk betydelse.
Jakt och fiske
Jakt och fiske är en annan konfliktlinje både i riksdagsvalet och Sametingsvalet. Högsta domstolens Girjasdom 2020 förändrade den juridiska och politiska diskussionen om jakt- och fiskerättigheter på samebyns område.
Men även här finns olika samiska intressen. Renskötande samer, andra samer och lokalbefolkning kan ha olika uppfattningar om hur brukandet av rättigheterna ska organiseras.
Det är ytterligare ett skäl till att tala om samiska väljare, snarare än om ”den samiska väljaren”.
Gruvor och grön omställning
Gruvnäringen visar hur komplicerad frågan kan bli. Sverige vill öka tillgången på mineraler som behövs för den gröna omställningen. Samtidigt kan gruvor påverka renbetesmarker och andra samiska intressen. En samisk väljare kan därför vara starkt för klimatomställningen men samtidigt motsätta sig en viss gruva.
Samma sak gäller vindkraft. En väljare kan stödja förnybar energi men samtidigt anse att vissa områden måste skyddas från exploatering. Det går därför inte att reducera samisk politik till en enda fråga.
Språket
Språkpolitiken har också blivit allt viktigare. De samiska språken har en central betydelse för samisk identitet och kultur, men de är samtidigt utsatta.
Partiernas syn på utbildning, språkrevitalisering och resurser till samisk verksamhet kan därför påverka hur samiska väljare bedömer dem. Det gäller särskilt när staten samtidigt förväntas reparera konsekvenserna av tidigare assimilationspolitik.
Men alla samer röstar inte rödgrönt
Det är viktigt att inte ersätta den gamla stereotypen med en ny. Det vore lika fel att tala om ”den rödgröna samen” som om ”den borgerliga samen”. Det finns samer som röstar på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men det finns också samer som röstar på Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna.
Och det finns samer som röstar på Sverigedemokraterna. Den rödgröna dominansen är ett statistiskt mönster. Den är inte en regel för den enskilde samiska väljaren.
Vad hände 2022?
Här måste man vara mer försiktig.
Den forskning som tydligast visar skillnaden mellan samiska väljare och väljarkåren i stort bygger på valundersökningar från tidigare riksdagsval, framför allt fram till 2018. Det går därför inte att automatiskt säga att samma procentsiffror gäller för 2022.
Däremot finns tecken på en fortsatt politisk mångfald. Inför valet 2022 fanns de kring 191 samiska kandidater på valsedlar till riksdag, regioner och kommuner.
Flera partier hade alltså samiska kandidater. Men ingen samisk politiker blev ordinarie ledamot av riksdagen i valet 2022, även om de sedan 1990-talet funnits riksdagsledamöter som definierats sig som samer. Detta visar att samisk politisk närvaro inte automatiskt innebär samisk representation i riksdagen.
Och valet 2026?
Den 13 september 2026 går Sverige till val igen. Det går ännu inte att säga hur samiska väljare kommer att rösta. Men flera av de frågor som historiskt har varit viktiga finns kvar.
De gäller frågor som markanvändning, rennäring, jakt och fiske, gruvor, språk, kultur och samiskt inflytande.
Det är frågor som skiljer partierna åt och som kan ha särskild betydelse för samiska väljare. Därför blir valet 2026 också ett intressant test.
Kommer den rödgröna tendensen som forskningen har visat att bestå? Eller kommer den politiska utvecklingen under senare år att ha förändrat mönstret? Det vet vi först när nya data finns.
Från den borgerliga samen till dagens väljare
Vad kan då sägas efter hundra år? För det första: samer har aldrig varit en politiskt homogen grupp.
För det andra: det finns en tydlig historisk förändring. Den äldre föreställningen om den borgerliga eller konservativa samen får inte stöd av den moderna valforskningen.
Dagens samiska väljare lutar tydligt mer åt det rödgröna hållet än väljarkåren i Sverige som helhet. Men det är missvisande att beskriva utvecklingen som en enkel förflyttning från höger till vänster.
Det som framför allt har förändrats är den politiska konfliktens innehåll.
När samiska rättigheter, mark, språk, kultur och självbestämmande blivit viktigare politiska frågor har partiernas hållning i dessa frågor fått större betydelse för samiska väljare.
Den samiska rösten är inte en enda röst
Det kanske viktigaste resultatet av den här genomgången är därför att frågan måste ställas på ett annat sätt. Inte hur röstar samer utan vilka politiska frågor är viktiga för olika samiska väljare – och hur påverkar de valet av parti?
Svaret är inte enkelt. Men det vi vet i dag är att den samiska väljarkåren i svenska riksdagsval har en tydlig rödgrön tendens.
Det är en stor förändring från den äldre bilden av den borgerliga samen. Samtidigt är den samiska väljarkåren långt ifrån enhetlig.
Och kanske är det just där den verkligt intressanta historien finns. För hundra år sedan handlade frågan om huruvida samerna över huvud taget skulle ha en plats i den svenska demokratin.
I dag handlar den också om vilken sorts demokrati samerna vill ha – och hur mycket inflytande ett urfolk ska ha över de beslut som formar dess framtid.
Primära källor:
- Ragnhild Nilsson, Stefan Dahlberg & Ulf Mörkenstam, Samerna och riksdagsvalet / studien om samiska väljares valdeltagande och partival, Statsvetenskaplig tidskrift. Statsvetenskaplig tidskrift – artikeln
- Sametinget – val och valstatistik
- Rolf Sjölin, Samer och samefrågor i svensk politik.
- Sveriges Radio Sápmi – valbevakning och samiska valfrågor
- Sveriges riksdag – historiska riksdagsdokument och samepolitik