Annons
Debatt
Att vilja riva upp Girjasdomen är att underminera domstolarnas oberoende
Utspelet om att riva upp Girjasdomen är mer än en sakfråga. När politiker antyder att domstolarnas oberoende är villkorat riskerar grundlagsskyddade rättigheter att urholkas och maktens gränser att suddas ut, skriver företrädare för Samelandspartiet.
- Text
18 februari 2026 kl. 04:00
Företrädare för Samelandspartiet
Se undertecknarna i rutan
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
En rättsstat prövas inte när allt är okontroversiellt. Den prövas när domstolar fattar beslut som är politiskt obekväma – och när grundläggande fri- och rättigheter står i vägen för kortsiktiga majoritetsintressen.
Samtliga debattörer
Marianne Gråik
Åsa Larsson Blind
Paulus Kuoljok
Tomas Marsja
Sanne-Risten Bengtsson
Richard Åström
Anja Fjellgren Walkeapää
Torkel Stinnerbom
Piere Bergkvist
Åsa Blind
Petter Israelsson
Utspelet från Jimmie Åkesson (SD) om att vilja riva upp Girjasdomen är därför mer än en sakpolitisk markering, det ett test på hur vi ser på maktdelningen i Sverige.
Girjasdomen, avgjord av Högsta domstolen, är resultatet av en fullständig rättsprocess där bevisning prövats och rättsregler tillämpats. Att i efterhand politiskt underkänna, och vilja riva upp en sådan dom därför att man ogillar utfallet är att förskjuta gränsen mellan lagstiftande och dömande makt.
Fara när rättsstaten relativiseras
Det farliga ligger inte i att politiker vill ändra lagstiftning framåt i tiden. Det är deras uppdrag. Det farliga uppstår när retoriken antyder att domstolars oberoende är villkorat – att domar är legitima bara så länge de bekräftar den politiska viljan.
Samma mönster skymtar i diskussionen om den planerade vindkraftparken Storlandet i Gällivare. Det framgår nu att regeringen – inte domstolen – ytterst ska avgöra frågan om tillåtlighet. När stora exploateringsintressen ställs mot rennäring och urfolksrättigheter är det avgörande att rättigheterna inte reduceras till politiska avvägningsposter.
När stora exploateringsintressen ställs mot rennäring och urfolksrättigheter är det avgörande att rättigheterna inte reduceras till politiska avvägningsposter
Det är legitimt att väga energiförsörjning, klimatmål och näringslivsutveckling mot andra samhällsintressen. Men när grundlagsskyddade rättigheter och internationella åtaganden – såsom skyddet för egendom, näringsfrihet, kultur och urfolks rättigheter – benämns som intresse och behandlas som hinder som kan rundas genom politiska beslut, då förskjuts balansen i systemet.
En spärr mot maktkoncentration
En rättsstat innebär inte att politiken är maktlös. Den innebär att politiken är bunden av rätt. Regeringsformen slår fast att den offentliga makten utövas under lagarna och att domstolar är självständiga i sin rättstillämpning. Detta är inte teknikaliteter. Det är spärrar mot maktkoncentration.
Utvecklingen märks inte bara i mark- och resursfrågor. I en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter berättar en ledamot att han lämnar Migrationsverkets etiska råd i protest mot vad han beskriver som en omänsklig politik.
Oavsett var man står i migrationsdebatten är det anmärkningsvärt när personer med insyn i myndigheters etiska arbete upplever att grundläggande rättighetsprinciper trängs undan av politiska signaler.
Villkorade rättigheter är inga rättigheter
Demokrati är mer än majoritetsstyre, det är också ett system av skydd för den som står svagare. Grundlagens fri- och rättigheter – yttrandefrihet, föreningsfrihet, skydd mot diskriminering, egendomsskydd och skydd för minoriteter – är konstruerade just för situationer där det politiska trycket är starkt.
Samerna är erkända som urfolk i Sverige. Våra rättigheter är inte politiska gåvor utan rättsliga åtaganden, förankrade i både svensk rätt och internationella konventioner. Om dessa rättigheter kan ifrågasättas när de upplevs stå i vägen för exploatering eller opinion, då är de i praktiken villkorade. Och villkorade rättigheter är inga rättigheter alls.
När expertorgan, domstolar eller rättsliga instanser gång på gång framställs som bromsklossar för den ”riktiga” politiken riskerar vi att internalisera en farlig tanke: att rättigheter är problem – inte principer.
Det gäller inte bara samer. Samma logik kan användas mot vilken grupp som helst. När principen väl är försvagad är den försvagad för alla.
Rättsstaten urholkas steg för steg
Rättsstaten raseras sällan genom ett dramatiskt beslut. Den urholkas gradvis genom retorik som misstänkliggör domstolar, genom lagstiftning som tänjer på proportionalitet och genom politiska signaler som antyder att grundlagen är förhandlingsbar.
Frågan är därför inte bara vad man tycker om Girjasdomen eller en vindkraftpark i Gällivare. Frågan är vilken roll vi vill att rätten ska spela i vårt samhälle
Att försvara domstolars oberoende innebär inte att man måste hålla med varje dom. Att försvara mänskliga rättigheter innebär inte att man motsätter sig utveckling eller säkerhet. Det innebär att man accepterar att det finns gränser för den politiska makten.
Sverige har länge sett sig som en stabil konstitutionell demokrati, där makten delas och där rättigheter respekteras även när de är obekväma. Den självbilden förpliktigar. Om vi börjar behandla domstolsavgöranden och grundläggande fri- och rättigheter som politiska irritationsmoment snarare än rättsliga bindningar, då har vi tagit ett steg bort från den modell vi säger oss värna.
Frågan är därför inte bara vad man tycker om Girjasdomen eller en vindkraftpark i Gällivare. Frågan är vilken roll vi vill att rätten ska spela i vårt samhälle: Ett skydd mot maktens överskott – eller ett verktyg som kan formas efter den.
Artikeln är skriven av