Marianne Gråik redogör här för arbetet vid Sametingets andra plenum under mandatperioden. I praktiken var detta det första ordinarie plenumsammanträdet, då det första plenumet efter valet huvudsakligen var konstituerande och handlade om att välja politisk ledning samt organisera Sametingets arbete för den nya mandatperioden.
Tiden sedan tillträdet i slutet av november har därför i stor utsträckning präglats av att etablera formerna för det politiska arbetet. En betydande del av styrelsens arbete har handlat om att strukturera och omsätta det politiska samverkansdokumentet Mijá sidut i praktisk styrning och tydliga prioriteringar för mandatperioden. Parallellt har arbetet, som alltid under årets sista månad, också handlat om att avsluta pågående verksamhet och säkerställa kontinuitet i myndighetens arbete.
Detta innebar att redovisningsperioden inför plenum blev ovanligt kort och att antalet nya ärenden var begränsat. Trots detta behandlades flera centrala och verksamhetsavgörande frågor, däribland årsredovisningen, budgeten för 2026 samt budgetunderlaget för perioden 2027–2029.
Plenum kom därför i hög grad att handla om ansvarstagande, ekonomiska prioriteringar och hur Sametingets resurser ska användas framåt under den nya mandatperioden. Det blev också ett första tillfälle där den nya styrelsen fick redovisa sina politiska vägval och möta oppositionens granskning i ett ordinarie plenumsarbete.
Misstroendeförklaringar och jävsfrågor
Under plenum riktade oppositionen kritik mot delar av den politiska ledningen, bland annat genom att lyfta frågor om jäv och så kallat delikatessjäv. Det är därför viktigt att tydliggöra att jävsfrågor inte avgöras genom politiska bedömningar i debatt, utan regleras genom lagstiftning och etablerade regelverk för statliga myndigheter.
Sametinget omfattas av samma rättsliga bestämmelser som andra myndigheter, och dessa frågor hanteras inom ramen för gällande lag samt Sametingets arbets- och delegationsordningar.
Oppositionen väckte tre misstroendeförklaringar – mot styrelsens ordförande, rennäringsnämndens ordförande samt kulturnämndens ordförande – med hänvisning till vad man ansåg vara felaktiga ordförandebeslut.
Låt oss därför vara tydliga: de aktuella besluten fattades i enlighet med de arbetsordningar och delegationsordningar som styr Sametingets verksamhet. Dessa regelverk ändrades under förra mandatperioden av den nuvarande oppositionen och det är dessa regelverk som dom själva har arbetat utifrån.
Inga fel är begångna, men det är uppenbart att styrdokumentet kan tolkas olika om man är i ledning eller opposition.
Ekonomin och myndighetsansvaret
En betydande del av debatten kom att handla om Sametingets ekonomiska situation. Från oppositionens sida framfördes att man lämnat efter sig ett gott ekonomiskt läge, beskrivet som att man lämnat ”fulla lador”.
Sametinget är dock en statlig myndighet och fungerar därför inte som en organisation eller ett hushåll som kan bygga upp egna besparingar. De medel som tilldelas ska användas till beslutad verksamhet under budgetåret.
Årsredovisningen visar att överskottet inom förvaltningsanslaget uppgick till cirka 6 miljoner kronor. Enligt gällande regelverk får endast en begränsad del av dessa medel – drygt 2 miljoner kronor – föras över till innevarande budgetår. Det innebär i praktiken att omkring 4 miljoner kronor återgått till statskassan och därmed gått förlorade för samisk verksamhet.
Ett sådant överskott innebär alltså inte ett starkare ekonomiskt läge för Sametinget, utan att resurser som varit avsedda för verksamhet aldrig kommit det samiska samhället till del. Återkommande överskott riskerar dessutom att signalera att anslagsnivån överstiger behovet, vilket på sikt kan försvåra arbetet med att stärka Sametingets ekonomiska ramar.
Under debatten hänvisades vid flera tillfällen till felaktiga uppgifter om både Sametingets budgetstorlek och regelverket kring anslagssparande. Mest uppseendeväckande var jämförelsen med privatekonomi och resonemanget att sparande i sig aldrig kan vara problematiskt. Skillnaden är dock grundläggande: en privatperson behåller sina sparade pengar, medan en statlig myndighet förlorar medel som inte används inom budgetåret.
Att denna jämförelse gjordes av en politiker med lång erfarenhet inom Sametinget och tidigare uppdrag som styrelseordförande visar hur viktigt det är att tydliggöra vad god ekonomisk hushållning innebär i en myndighet – att tilldelade resurser används till verksamhet och utveckling.
Förslag om sänkta arvoden
Den kanske mest uppmärksammade frågan under plenum rörde styrelsens eget arvodesförslag. Styrelsen föreslog att under 2026 använda 2025 års inkomstbasbelopp* som beräkningsgrund samt att sänka arvodena – från ett inkomstbasbelopp per månad till 0,9 för styrelsens ordförande och från 0,6 till 0,5 för vice ordförande.
Det var samtidigt helt tydligt vad besparingen skulle användas till. Budgeten för 2026 visar att resurser behöver stärkas inom det allsamiska arbetet, där Sametinget i Sverige under året kommer att bära ett större ansvar. Därutöver planeras en allsamisk ungdomskonferens initierad av samiska ungdomar.
Mot denna bakgrund framstår oppositionens kritik – att underlaget inte skulle vara tillräckligt för att fatta beslut – som obefogad. I debatten framfördes även att förslaget skulle handla om att ”gulla med väljarna”. Sammantaget indikerar agerandet snarare att oppositionen inte var beredd att låta styrelsen visa att man var villig att minska politikernas arvoden till förmån för annan politisk verksamhet.
Genom att rösta för en minoritetsbordläggning* valde oppositionen att blockera beslutet. I praktiken innebär det att frågan skjuts upp till nästa plenum i maj, vilket medför att arvodesänkningarna och den planerade omfördelningen av resurser fördröjs ytterligare tre månader.
Sammanfattning
Plenum blev sammanfattningsvis relativt kort men markerade starten för den nya styrelsens ordinarie arbete. Det gav också en första möjlighet att tydliggöra politiska prioriteringar och hur Sametingets resurser ska användas för att stärka det samiska samhället under den nya mandatperioden.
*Minoritetsbordläggning kräver endast ⅓ del av röstetalet i plenum.
*Inkomstbasbeloppet används som grund för beräkning av arvoden i Sametinget sedan 2017, dock ej ledamöternas dagsarvoden.